Man kan tolka Robbie Williams spelning på Bråvallafestivalen på två olika sätt. Bara det faktumet att den gamla pojkbandsstjärnan öppnar festen med bomben "Let Me Entertain You" borde ju ge en given seger. Men Mr Williams väljer att sätta krokben för sig själv gång på gång. Efter en skyhög topp kommer ett avgrundsdjupt bottennapp. Bad jag dig inte att lämna de där Sinatra-drömmarna hemma? Och varför ska du blanda in en massa covers i dina låtar? Låtar som med tiden klarar sig alldeles ypperligt att stå på egna starka ben. Det finns ingen som kan göra Bohemian Rhapsody riktigt rättvis, och nej du klarar inte riktigt rapen i 99 problems, och ursäkta men We will rock you OCH I love rock n roll? Nej där blir det bara finlandsbåt och afterski.
Huvudrollen står istället publiken för. Det känns som att hela festivalen kommit för att se Robbie Fuckin Williams, och det är också den publiken som ser till att jag tar med mig allsången i Angels med mig hem. Där och då infiades mina förväntningar på spelningen. Jag gillar det überfolkliga. En Robbie Williams-spelning är som ett Ernst-program från Skansen klädd i Dressman-dekor. Ungefär.
Han är en entertainer, det kan ingen ta ifrån honom. Men det blir till slut mest ett desperat försök att jaga billiga poäng.
Tur för Robbie att publiken gjorde sitt jobb.