Familjen eller Johan T Karlsson om man så vill är taggad. Han är sjukt taggad. Han blickar ut över publikhavet, super in atmosfären och utbrister spontant "fan så mycket folk det är". Det har han alldeles rätt i. När Familjen spelade på Bråvallas premiär-år var det inte ens i närheten så mycket folk. Då var spelningen placerad inne i ett tält. Nu står han på en stor scen under en klarblå himmel med en gassande sol i ansiktet. Kan det vara det där tv-programmet som gjort att Familjen på nytt fått ett uppsving? Det låter jag vara osagt. Vad jag däremot nu vet är att Familjen med Andreas Tilliander och Per Nordmark gjorde en väldigt bra spelning. Man lyckades förvandla ett trist asfalterat dansgolv till ett brinnande Manchester-Hacienda nån gång under ett tidigt 90-tal. Herr Karlsson själv har en dansstil som är minst sagt brittisk. Och de tunga acid house-doftande tonerna är omöjliga att stå stil till. Vad gör det väl om texter glöms? Så länge drivet och glädjen är där så är publiken med på noterna. Så får vi ett gästspel från en av Sveriges mäktigaste röster när Ninsun Poli dyker upp på scenen.Den versionen av "Feber" står ut som en självklar höjdpunkt under setet.
Dansen och allsången i "Det snurrar i min skalle" tar jag med som ett av de vackraste minnena från årets upplaga av Bråvallafestivalen.
Det behöver inte vara konstigare än så.