En ensam man, på en gigantisk scen.
Passenger skulle kunna ha bättre förutsättningar än att stå utlämnad framför en oändlig svart fond, men han klarar det galant.
Receptet är enkelt: spelglädje.
Mike Rosenberg levererar sin arsenal av semihits inte bara med sin säregna stämma, utan även med passion. Då spelar det ingen roll om låtarna är Holes eller Avicii-covern Wake Me Up. Det fungerar över förväntan.
Men frågan är, hur bra skulle det inte kunna bli med ett fullödigt kompband?