Refused behöver inte längre låtsas som om de, som sångaren Dennis Lyxzén uttryckte det i höstas, är "ett band som lagt ner". I dagarna släpps nya albumet "Freedom", och de har gjort ett kort uppehåll på turnén som inleddes i USA och som fortsätter på Bråvallafestivalen.
Tanken var att "Freedom" skulle ha nått butikshyllorna innan turnén påbörjades, men av publikreaktionerna att döma så har det nya materialet infogats sömlöst i den äldre katalogen.
– Att folk har gått bananas till våra nya låtar är osannolikt lyxigt och ett gott tecken, för låtarna var ju menade att ha den effekten, säger bandets trummis David Sandström.
Lång väg till skivaIdén om en ny skiva föddes 2012, efter att Refused återförenats för en hyllad turné. Men det blev många stopp längs vägen.
– Vi är ett extremt självkritiskt gäng. När arbetet med skivan var i sitt slutskede tvivlade vi fortfarande, säger Dennis Lyxzén.
För att ge sig själva arbetsro lade bandet locket på. Inspelningarna pågick i hemlighet och bandmedlemmarna tvingades upprätthålla en enad front utåt – att återföreningen var en engångsföreteelse – medan de i själva verket träffades och repade regelbundet.
– Hemlighetsmakeriet var en förutsättning för att kunna göra en ny platta. Vi behövde känna att vi kunde göra det på våra villkor, och på det här viset slapp vi all press från skivbolag, säger Dennis Lyxzén.
Evig stämpelRefuseds förra skiva "The shape of punk to come" innebar i praktiken slutet för bandet när den släpptes 1998, men i många avseenden var den också en början – på mytbildningen och på kultstatusen, inte minst i utlandet.
Efter splittringen blev Refused och "The shape of punk to come" en skugga som bandmedlemmarna aldrig lyckades skaka av sig. När Kristofer Steen, till vardags operaregissör, sätter upp en ny opera blir han omnämnd som "Refused-gitarristen". Och hur många skivor Dennis Lyxzén än släppt med andra konstellationer så undkommer de inte stämpeln "Refused-Dennis nya band".
Någonstans på vägen bestämde de sig för att sluta streta emot och i stället omfamna arvet de lämnat efter sig.
– Jag såg ett avsnitt av "Vita huset" där någon säger något i stil med "du måste dansa med den som bjöd dig till balen". Det spelade jag in och hade som sms-signal för att påminna mig om att det är precis vad det handlar om. Vi fick vara med och spela och leka på grund av Refused, säger David Sandström.
UppgörelseMen för att det skulle bli tal om en fortsättning krävdes en uppgörelse med det förflutna. David Sandström kallar den nya skivan och turnén för "en fokuserad, värmesökande attack på nostalgin".
En annan nödvändig uppgörelse var den med gitarristen Jon Brännström, som sparkades från bandet i november i fjol. Det pågående hemlighetsmakeriet kring skivan gjorde händelsen svårtolkad – varför sparkar ett icke-existerande band sin gitarrist?
– En av förutsättningarna för att vi skulle kunna göra en platta var att Jon lämnade bandet. Han tycker inte om att turnera, och egentligen inte heller om att vara med i ett rockband. Det är tråkigt, för vi har ju varit kompisar i 20 år, säger Dennis Lyxzén.
– Man måste vara skoningslös, annars funkar inte den kreativa processen. Om någon inte drar sitt strå till stacken så måste någon annan täcka upp. Det skapar en obalans som till slut raserar alltihop, säger David Sandström.
Att det bara blir en Refused-spelning i Sverige i år, på Bråvalla, beror på tidsbrist.
– Det verkar kanske som om vi inte prioriterar Sverige, men det är tvärtom. Vi vill göra någonting mäktigt och har tusen idéer. Då blir det komplicerat och vi behöver mer tid, säger David Sandström. (TT)