Little Marbles - glädjespridarna

Det är svårt att undgå de färgglada 17-åringarna som kliver upp på scenen "Isis" på Peace and love festivalen. Redan under soundcheck kliver ett gäng i publiken fram till kravallstaketet och börjar jubla. - Är ni från Norrköping, frågar Julia Adams. Men den entusiastiska publiken visar sig vara från Jönköping. Tjejernas glada pop verkar gå hem i Borlänge. Några timmar innan spelningen var de inte alls nervösa utan snarare väldigt lugna. - Det är så mycket schysst folk här, säger Linn T Jonasson. Little Marbles skapades när Julias mormor fyllde 60 år. Julia behövde någon som kunde spela på kalaset tillsammans med henne och Linn hakade på. De spelade några egna sånger, men mest covers av Laleh och Bob Dylan. De upptäckte att deras röster passade bra ihop och fortsatte att skriva låtar tillsammans. De beskriver sin musik som lättsam utan något speciellt budskap, men med mycket glädje. - Vi har alltid hållit på med musik. Vi har gått i musikklass och spelat piano och cello, och sjungit har man alltid gjort, berättar Julia. I Mars fick tjejerna skivkontrakt och nyligen släpptes deras debutskiva "Vi accepterar mitt kaos", men det har inte förändrat musiken eller inställningen till vad de gör. Fokus ligger ändå alltid på att ha roligt. Skivkontraktet kom till dem och de hade ingen ambition att få det. - Det spelar ingen roll vilken scen man står på eller hur stor spelningen är, huvudsaken är att det är roligt att spela, säger Julia Adams. När Little Marbles inte är ute på spelningar går de Mode & Design-programmet på De Geergymnasiet. Fick de välja skulle de gärna kombinera musiken med kläder i framtiden. När spelningen startar kliver resten av publiken framåt och responsen är stor. Trots att det blir fel vers och text ibland kör tjejerna på med ett leende på läpparna och publiken jublar.

Little Marbles - glädjespridarna

Efter spelningen på Hultsfred väntade nu nästa festival för Linn och Julia i Little Marbles. Folkbladet var på plats för att ta tempen på tjejerna under Peace & Love festivalen i Borlänge, men nervositeten tycktes aldrig dyka upp.