Dag 1, onsdag
Vi kommer fram till Borlänge - Peace and love efter en bilresa på fyra och en halv timmar. Mika, som var vår enda anledning till att åka upp på onsdagen skulle börja spela om en och en halv timme. Jag hade panik medan Karin verkligen inte hade det och våra passagerare Gustaf och Hannes var fnissiga och kände "inre frid" över att vara framme.
Mellan tappra försök att hitta någon "funktionär", iförd grön väst, som visste vägen till festivalområdet förstod vi ganska snart att de i gröna västar var ingen idé att rådfråga för de har verkligen ingen aning. Väl framme brinner vår bil nästan upp och regnet står som spön i backen. Vi hade i alla fall inte tur med vädret.
Karin och jag släpper av killarna som vinkar hejdå i regnet som hunnit avta en aning. Vi tar in på hotellet slänger på oss kameraväskorna och skyndar till "jobbet". Mikas första låt drar igång, jag och Karin är de sista fotograferna in i diket framför scenen. Vilken konsert! Vilken kille, den där Mika! Efter tre låtar tvingas vi ut från diket och rör oss hem mot sängen. Vi har en lång dag framför oss.
Dag 2, torsdag
Dagens schema startar för oss klockan tre med Hoffmaestro & Chraa - lika galna som alltid! Deras attityd på scenen gör publiken tokig och när låten The storm intar mikrofonerna finns inga hämningar. Trots att bandet förbjudits att egga publiken att springa i sidleds så kör de järnet med de flera tusen åskådarna.
- Det var riktigt äckligt, säger Jacob Bergholm från vårt härliga Norrköpingsgäng.
Efter Hoffmaestro mötte vi upp alla killarna som såg ut att vara fulla av lycka. Det är något trollbindande och magiskt Peace and Love gör med människor. Alla, vart man än vänder sig så ser alla lyckliga ut. Till och med försäljarna inne på området ler.
Melissa Horn var på tur på Venusscenen i en liten mysig park. Perfekt plats för en så
mysig och varm människa. I samma sekund som hon öppnar munnen börjar publiken applådera och ropa hennes namn. Majoriteten av den enorma publiken var tjejer men emellanåt hördes killars dova röster bland folkmassan och det måste ha charmat Melissa. Konserten var en allsång och svämmade över av känslor och gåshuden gick inte att hejda. Om jag hade kommit dit utan kamera, block och penna skulle jag blivit berörd till tårar.
Kvällens höjdpunkt för många var den stencoola favoritbruden från 90-talet - Robyn. Majoriteten av norrköpingskillarna var där och skulle jag gissa så är nog alla lite småkära i popgudinnan. Hennes moves var stencoola, hennes texter var stencoola, hela konserten var stencool.
Dag 3, fredag
Äntligen träder vi in i campingområdet och vi tackar gudarna för att vi sover på ett hotell. Det är varmt, trångt, svettigt, äckligt, luktar urinoar, u name it, bara det är vidrigt! Dock ser killarna nöjda ut ändå dock speglas en liten trötthet i deras ögon. De har bunkrat upp under ett litet träd och har knäckt dagens första öl. De förklarar de oskrivna lagarna angående vad man måste göra på festival och vad som utgör ett bra camp.
- Man måste köpa Redbull av snygga tjejer, utbrister Eric Zoda Söderberg. Och det var bara en av topp-tio-måste-göra.
- Tillgång till skugga, suckar några av dem i kör och ser lagom svettiga ut. Stackare.
Karin och jag njuter av ledigheten och att få sitta ner. Det tar faktiskt på krafterna att
springa runt och under press dessutom. Vårat schema denna dag innehöll fem spelningar på väldigt kort tid, vilket skulle innebära väldigt mycket springande.
Lily Allen startade vid sextiden och hon förvånade på många sätt. Hon sjöng mycket bättre live än vad jag hade förväntat mig. Tråkigt nog såg hon ut som vem som helst, jag hade tänkt mig henne som en fräsch popbrud som alltid ser ut som en stjärna. Dock läxades jag upp av Erik DVG Gustafsson efter att ha yttrat mina anklagelser.
- Tyst med dig! Hon är ju söt!
Och lagom till den kommentaren börjar Lily sjunga "Fuck you" och vips så står över 10.000 personer med långfingret upp i luften. Tufft.
Dagen rullar på med Daniel Lemma - mäktigt, Billy Talent, Patti Smith och The Hives. Kvällen slutade på VIP området Eden där Karin och jag var alldeles för ansiktsblinda för att känna igen en enda artist. Dåligt!
Dag 4, lördag
Sista dagen och det märks. Folket ser riktigt slitna ut, försäljarnas mungipor nuddar nästan golvet, de har verkligen tröttnat på alla fulla och odrägliga kunder, fotograferna är inte lika ivriga men den magiska stämningen finns ändå kvar i luften. Självklart sparas det smaskigaste till sist. Killarna väljer att gå på Andreas Grega och Jondo medan vi går på Mando Diao och John Fogerty men en artist har samtliga gemensamt denna lördag - Jay-Z. Jag tror inte jag överdriver när jag säger över 30.000 i publiken. Majoriteten av festivalens totalt 42.000 människor samlades framför en och samma scen för att se en legend. Han sjunger Freeze och får hela publiken att stå helt stilla med händerna i luften. Att stå i diket en konsert som denna känns overkligt. Mer overkligt är när en stor mörkhyad man kommer mot mig, spärrar ögonen i mig och skriker move med en så dov röst att mina ben viker sig. Detta är Jay-Zs bodyguard som nyss fått mig att tappa andan. Det är bara att samla sig, lägga ner kameran och löpa där ifrån.
Kvällen kom till sitt slut, festivalen kom till sitt slut och vi firar de sista timmarna på campingen med våra sköna killar. Det är en fin natt med sång och glädje. Det ligger i luften - fred och kärlek.
KILLARNAS TIO-I-TOPP
Vad måste man göra på en festival?
- Blire inte langos så äre inte festival
- Man måste bli fimpad
- Man måste köpa redbull av snygga tjejer
- Man måste pussas
- Man måste decka i en solstol
- Man måste sno solstolar
- Man måste ha ett bra camp
- Man måste gå på bajamaja
- Man måste vara snuskig som fan
- Man måste ha kul
Vad är ett bra camp?
- Gemenskap
- Bärsdrickande
- Bra sittplatser
- Tillgång av skugga
- Bra stereo