Josefina Syssner är docent i kulturgeografi och verksam vid Centrum för kommunstrategiska studier (CSK) på Linköpings universitet i Norrköping. På torsdagen (23 augusti) är det släpp för hennes bok "Mindre många" där hon specifikt tittar på glesbygdens utmaningar med krympande befolkning i ett samhälle där urbaniseringen tilltar. Folkbladet träffar henne på CSK på onsdagen.
– Bakgrunden är att jag i ganska många år skrivit ganska mycket om utvecklings- och tillväxtpolitik och tyckt det har varit ett spännande fält. Men för några år sedan började jag fundera på vad som händer med all denna utvecklingspolitik? Blir det som dom har tänkt sig? Hur många av de kommuner som tänkt sig att växa gör det egentligen?, berättar Josefina Syssner som började undersöka saken.
– Då upptäckte jag att av Sveriges kommuner hade nästan hälften minskat sedan mitten på 1970-talet.
Josefina Syssner frågade sig då vad det innebär när en kommun krymper? Vad gör det med ett samhälle när man blir färre och får en allt äldre befolkning? Det här är frågor som också är allt mer aktuella i en tid där konfliktytan stad-land på senare år bubblat upp.
– Jo, så är det. Men jag skulle säga att det ofta istället handlar om en konfliktyta mellan det lokala och det statliga. Många kommuner jag besökt säger att de skulle kunna ordna det jättefint om de bara får lösa saker och ting på deras eget sätt men de kan inte det för staten har sin tillsyn och sina krav, säger Josefina Syssner.
Här finns alltså målkonflikter inbyggda i det system vi har utvecklat – konflikter som inte alltid adresseras.
– Det handlar också om vad det är vi värdesätter. Den svenska välfärdsmodellen har gått ut på att vi ska ha en likvärdig service överallt och om att ha hög kvalitet. Det är ju saker det är jättelätt att skriva under på men så har vi också andra värden som till exempel tillgänglighet och dessa värden går ju emot varandra, påpekar Josefina Syssner.
Hon tror inte att kommunsammanslagningar är någon fixlösning, helt enkelt för att det då uppstår nya centrum och nya periferier men med ändå större avstånd, och menar att det kommer att bli svårt att vända den här utvecklingen för många av de här kommunerna.
– Jag brukar säga att jag skrivit boken för dom som är intresserade av en plan B. Plan A skulle då vara att öka befolkningsunderlaget och underlätta att bo på landsbygden men tittar vi i Sverige och i övriga världen kan vi konstatera att det kommer inte att bli så. Den här boken handlar egentligen om hur man som politiker och tjänsteperson kan tänka om sitt uppdrag och hur man kan anpassa verksamheten i ett samhälle där man faktiskt blir färre, berättar Josefina Syssner.
Så vad är ditt råd till krympande kommuner?
– Ibland måste man göra prioriteringar – det ingår i politikens uppdrag. I många av de kommuner jag har besökt har man inte riktigt gjort prioriteringar utan man har haft en osthyvelsprincip och hyvlat kanske två procent i varje verksamhet i många år. Man har skjutit problemet till förvaltningschefer som i sin tur får delegera ner det till sina verksamheter. Då står plötsligt människor med helt orimliga förutsättningar, betonar Josefina Syssner som ändå är hoppfull:
– Jag tror man kan göra jättemycket men då måste vi kunna samtala om hur vi kan organisera skolan eller samverka med civilsamhället till exempel. Min ambition med boken är att ge de här kommunpolitikerna lite råg i ryggen.
Men för många kommuner tar det emot att prata om de här frågorna.
– Det här med att vara en krympande kommun är för många ett stigma som ibland nästan fått komiska effekter. Jag har mött kommuner som inte velat vara med i den här studien för att de inte vill förknippas med detta och sagt typ: "Vi är ju en dynamisk framgångskommun i framkant". Det är det samtal man är beredd att föra och van att föra, sedan är det mycket som gör det lätt för en politiker att tala i sådana termer: det finns stöd att få från tillväxtverket, det uppfattas som mer möjlighetsorienterat och man kan vinna politiska poäng på att tala i sådana termer, säger Josefina Syssner som hoppas att "Mindre många" kommer att läsas av många – inte minst inom kommunsektorn.
– Det är ju målet: att bidra till att forskningen kommer till nytta för samhället.