Det började redan när Hilma var i tvåårsåldern, berättar mamma Malin, när vi träffas hemma i familjens villa i Skärkind/Norsholm. Medan många andra barn fascinerades av tecknat, var det inte alls Himlas melodi. Men när hon fick se "riktiga" filmer, var det annat.
– Hon tittade på Ronja, Emil i Lönneberga, Rasmus på luffen, Nils Karlsson Pyssling och Alla vi barn i Bullerbyn, berättar Malin.
Ronja fastnade lite extra hos Hilma, som nu även tittar på den tecknade varianten. Mamma Malin tycker, som säkerligen många andra som är uppvuxna med de "riktiga" Astridfilmerna, att de tecknade inte alls håller samma standard.
– De tappar lite av originaliteten och blir lite av en dussingrej, menar hon.
När hon vill att barnen ska lugna ner sig, och slita sig från moderna skärmar som ofta pockar på uppmärksamheten, sätter hon gärna på en Astridfilm.
– Då märker jag att de stannar vi tv:n och sätter sig och kollar. Och sedan kommer frågorna!
"Varför fick de gå så långt till affären – varför tog de inte bilen"?, är en sådan.
– De får insikter om hur det var när gammelmormor var liten. Det är det som gör det så fängslande tror jag, att man kan se hur det var då och jämföra med hur vi har det nu, säger Malin, och förklarar att Astrid Lindgren betytt, och betyder, mycket för henne:
– Hon är så tidlös. Pippi till exempel, är snäll och rättvis i alla lägen. Något som är viktigt, inte minst i dag. Det finns viktiga komponenter i böckerna, för alla åldrar.
Därför tycker hon att argumentationen att Astrid Lindgren inte fått nobelpriset i litteratur, på grund av att hon skrev barnböcker, faller.
– Det finns så mycket människovärden i böckerna. Hon visste hur livet ska levas! Jag tror att det är hennes person som lyser igenom, hon hatade orättvisor och lyfte fram barnen.
En sak Malin lyfter fram med Astrid Lindgrens böcker är att hon skriver om svåra saker på ett sätt som alla förstår. Bröderna Lejonhjärta är ett sådant exempel, Mio min Mio ett annat. Och just nu är det Mio och Jum-Jum och den elake riddaren Kato som familjen läser om.
– Det är lite läskigt ibland, en gång börjare jag gråta. Men det är spännande, så jag vill att mamma ska fortsätta läsa, säger Hilma.
Holger hänger också på och lyssnar. Annars är hans favorit Pippi.
– Hon har håret rakt ut!, säger han och skrattar.
– Och så brukar du ju säga att du är lika stark som Pippi, säger Malin.