- Äntligen har jag fått min vilja igenom!
Med de orden möter oss Anneli Lindberg vid sitt föräldrahem, Stora Kinäs gård, vackert belägen intill sjön Lången mellan Björsäter och Östra Ryd.
Det var 1974 som familjen började driva lantbruk på gården. Då var Anneli tonåring och hjälpte till att ta hand om djuren.
I flera år har hon sett potentialen i ladugården. 1986 lades lantbruket ner, men först för något år sedan - när katterna försvann - såg hon sin chans att ställa ut sin konst i den faluröda ladugårdsbyggnaden.
Nästa steg var att övertyga pappa Birger Karlsson.
- Det har varit en arbetsplats för honom och han är pedant. Det var svårt att plötsligt se det som ett galleri, men vi var i Per Johanssons hönshus i Ribbestorp och hälsade på och han fick se hur fint det blev där, berättar Anneli.
Blobbar i båsen
Nu har ladugården städats ut ordentligt. Istället för kor, höns och grisar finns nu andra varelser i båsen. Det är Anneli Lindbergs virkade figurer, "blobbar", som flyttat in. Den längsta är 16 meter och ringlar sig över ladugårdens foderbord. De flesta är av mer behändigt format och kan följa sin skapare i handväskan runt om i världen för att kunna bli dokumenterade i humoristiska bilder. Med åren har de nästintill fått sina egna personligheter.
- Det var en dröm att låta dem få leka fritt här.
Anneli Lindberg var tidigt intresserad av textilt skapande och sydde mycket som ung. Hon var också yrkesverksam inom textilindustrin i många år, innan astman satte stopp. "Jag har ladugårdsskräpet i mig" konstaterar Anneli krasst, för arbetet med löshö kan ha bidragit till besvären.
- Det är häftigt att jag klarar att vara i den här miljön nu - jag kan kombinera det jag älskar, säger hon.
Det blev en kursändring när arbetet i gardintvätten var alltför dammigt - mot konsten och textilt skapande. Flera av de textila bildverken strålar av lustfylld uttrycksglädje med sina böljande broderade linjer.
- Att brodera fritt har jag aldrig haft några problem med. Jag sitter vid symaskinen och sätter ihop mina grejer, säger hon.
Satirfågel
In i ladugården har också en näbbig fågel flugit in. Det är den rödmagade figuren Domherran som konstnären Stefan Teleman använder för sin politisk satir.
Under vinterhalvåret låter han akvarellmåleriet vila, för att istället ägna sig mer åt att teckna och skapa samtidskommenterande bilder. Här visar Stefan Teleman teckningar, med undantag av ett par fotobaserade verk som skärskådar män med makt.
I en serie underfundiga teckningar är temat kroppslighet och åldrande. De har klistrats upp på hålslaget papper och tejpats direkt på en vitlaserad playwoodskiva.
- Det är telefonklotter, säger Stefan Teleman ödmjukt.
Men de snabba linjeteckningarna är både fyndiga och slående i all sin enkelhet. En gubbe navelskådar och en annan drar med ena pekfingret en smärtare linje innanför den rundade magen. Bildserien "Den gamle och håret" drar åt det burleskeriets överdrifter och visar äldre män som tappat håret på huvudet - men har en frodig växtkraft i öron och näsa.
Utställningen på Stora Kinäs gård öppnar i morgon, på midsommardagen, och visas sedan under fyra lördagar i juli (den 2, 9, 16 och 30 juli).