"Men var är skruvmejseln?" Hillevi Hult letar för fullt medan den blandade premiärpubliken strömmar in på Teater Bråddgatan 34.
Papagena är tillbaka med en ny barnteaterföreställning, där teaterkompaniet för första gången går utanför dockteatern. Istället är "Hillevi Hults bragder och bravader" en form av avancerad berättarteater, där den färgstarka Hillevi Hult står i centrum. Hon berättar om sina äventyr, men även om sitt livs stora sorg.
Scenografin är rena retrodrömmen med alla möjliga prylar från mitten av 1900-talet. Det är Hillevi Hults hemmavrå, där hon boat in sig ordentligt. Och man kan nästan tycka att Tjåsa Gusfors gör det lite svårt för sig när hon ska turnera med denna enmansföreställning.
Tjåsa Gusfors spelar svängigt och självklart denna kvinnliga särling. Historien blir dramatisk när Hillevi Hult med liv och lust berättar om den gigantiska boaorm som var nära att sluka henne i Tutankhamons gravkammare. Det blir sorgligt när hon delar med sig av minnet från den där stora stormen på sjön då hennes sjömansälsklig försvann.
Men bitvis bjuder hon också på humor. Hillevi Hult är en rackare på att hitta fynd bland sopor och visar stolt upp ett par simfötter som är "nästan nya". Det blir förstås väldigt tokroligt när hon tar på sig dem och klättrar upp på sin lilla soffa för att laga sin radio som lade av mitt en gammal god schlager. Men humorn rör sig på olika nivåer, och de äldre i publiken skrattar också åt Hillevi Hults unika förmåga att vrida på kända ordstäv och uttryck, så att de blir bakvända, men ändå passar in riktigt bra.
Tjåsa Gusfors bär upp föreställningen fint på egen hand, och utan att vi i publiken märker något sköter hon även tekniken på scenen. Den talande papegojan, den krånglande radion och den ringande telefonen. Trots att barnen hojtar att hon borde svara, så låter hon bli. Istället väljer hon att dricka kaffe med den trasiga dockan.
En anteckning i marginalen är en undran varför publiken har en skarp strålkastare över sig i salongen, när ljuset borde koncentreras på scenen. Det distraherar barn med svårigheter att sitta still och splittrar koncentrationen mellan scenen och i bänkraderna.
Tillbaka där vi började. Den där försvunna skruvmejseln visar sig vara något av det godas trollspö. När den slutligen hittas så ställs allt i sin ordning. Dockan blir hel! Apparaterna fungerar plötsligt som de ska! Den som gång på gång sökt Hillevi når äntligen fram på walkie talkien. Ni kan säkert lista ut vem. Det blir ett hjärtevärmande slut om att börja leva igen och våga möta kärleken. Och när barnen lämnar teatern gnolar de som Alice Babs:
"Oh, en gång jag seglar i hamn
en gång är du i min famn..."