– Men var är min hatt? undrar Lasse Olofsson och kliar sig på huvudet.
Pettson är inte riktigt Pettson utan hatten, tycker han. Är det någon som ska veta sådant så är det väl just Lasse Olofsson – efter att ha spelat gubben Pettson tre somrar och två vintrar, både i Gamla Linköping och på turné.
Men slokhatten är inte klar ännu, den blev för låg och fick skickas tillbaka.
– Jag fick be om ”tretton centimeter till, tack”, förklarar Carina Perenkranz, som regisserar föreställningen.
Okej, ingen hatt – men väl en katt. Det är Julia Strandljung, 25, som har bytt prickar mot ränder – i fjolspelade hon en fräknig Pippi Långstrump i Knäppingsborg, men nu är hon Findus i fint målad plyschdräkt.
– Jag är uppväxt med Pettson och Findus. Det är jätteroligt att spela Findus, som är så påhittig och full av idéer. Men det är också en lite tufft att springa, studsa och vara så himla energisk.
– Ibland kan Findus vara lite taggig och egoistisk, men vi lyfter fram det lekfulla, varma och lite galna, säger Carina Perenkranz.
Hon beskriver föreställningen som ”en feelgood för de minsta”, perfekt för treåringar och fyraåringar.
– Den är rolig, underfundig och så där mysig så man blir varm i hela kroppen, säger hon.
Handlingen känns igen från boken ”Findus flyttar ut” utgiven på Opal förlag 2012. Där berättas om hur originalet Pettson drivs till vansinne av att Findus hoppar i sängen vid fyratiden på morgonen. Findus får flytta. Tillsammans inreder de dasset och tar bort bajstunnan så att Findus inte ska råka landa i den när han hoppar i sängen. Men när Findus ska gå och lägga sig blir han lite orolig för räven.
– Det är svårt för båda att klara sig på varsitt håll. Jag har precis en son som flyttar hemifrån och det är ett dilemma, man förstår att det måste bli så, men samtidigt blir det lite tomt. Och Pettsson känner sig lite övergiven, berättar Lasse Olofsson.
Det märks att han är förtjust i sin rollfigur.
– Jag tycker jättemycket om honom. Jag ser en varm och finurlig människa. Han har en väldig massa tid att gå och klura. Då blir han också en ganska rolig personlighet.
– Utan Findus skulle det nog inte hända så mycket. Katten håller honom vid liv, annars skulle han nog sluta röra på sig. Sedan har han hönorna, men Findus är speciell. Han är ju som ett hittebarn som kommer i en låda, då får hans liv en mening, säger Lasse.
Totalt spelas 18 föreställningar vid Färgargården, men också åtta i Mälarhöjden.