”Jag hoppas att jag ska kunna skriva en vacker sak till, men jag ställer speciella krav på det nu. Sent i livet ställer man högre krav på sig själv än någonsin. Det som återstår av livet får inte slarvas bort”.
Så sade Jacques Werup i en intervju med TT i fjol, strax innan hans nya diktsamling kom ut. Så blev det dock inte, ”Du har funnits här – poesi på liv och död”, blev hans sista verk. I boken summerade han fyra decenniers verksamhet som poet, men lät även sina favoritdikter av andra poeter ta plats.
Werup växte upp i Malmö och debuterade som författare 1971 med ”Returbiljett Polen”. Det stora genombrottet kom med ”Casanovas senare resor” 1979, en roman som gav honom Litteraturfrämjandets stora romanpris. Han tilldelades även en Guldbagge för manuset till filmen ”Så vit som en snö” 2001.
Under 1980-talet blev Werup också känd för musikpubliken som sångare. Han turnerade flitigt med musiker och artister som Rolf Sersam, Michael Saxell, Lill Lindfors och Mats Ronander. Senaste albumet, ”Wiehe & Werup” som han gjorde tillsammans med vännen Mikael Wiehe, kom 2008.
I ett skriftligt uttalande till TT säger Wiehe att han känner djup saknad efter sin vän sedan 50 år:
”Ytterligare en sjungande poet har lämnat oss. Skaran glesnar. Vi var vänner men vi arbetade också tillsammans. Det var en stor glädje. Jag uppskattade hans värme och humor, hans längtan efter gemenskap, hans konstnärliga integritet. Och jag beundrade hans ironiska distans till allt som luktade överhet”.
Karl Otto Bonnier var Jacques Werups förläggare i över 30 år, och beskriver en författare ”mycket full av liv”.
– Av mina författare tror jag ingen har varit så intensivt levande och full av optimism och energi. Självklart fanns det mörkare stråk i hans personlighet, men det var inte de som kom till uttryck. I hans författarskap kan man ana en slags sorg och nostalgi över sådant som gått förlorat, men när man träffade honom var det som ett fyrverkeri, säger Bonnier, vars personliga favorit ur Werups författarskap är ”Shimonoffs längtan” från 1983.
För tio år sedan kom Werups memoarer ”Levande tillsammans”. Om varför han skrev sin livsberättelse redan vid 61 års ålder sade han i en intervju i Sydsvenskan:
– Den krympande tiden är närvarande. Jag har blivit medveten om det. Jag kan citera mig själv lite grann. Det fanns en tid när jag var väldigt stark och ung och duktig, och skrev om den undergång som inte rådde i mitt liv.
Jacques Werup blev 71 år. (TT)