Hur känns det att fira 75 år?
– Det känns väldigt bra tycker jag, inte minst är jag glad att över den utställning som konstmuseet anordnar med anledning av jubileet, säger Anders Englund, ordförande i Konstmuseets Vänner.
Föreningen bildades i samband med att det nya konstmuseet stod klart 1946. Innan dess hade konstsamlingen inhysts i Villa Swartz, som då var både museum och bibliotek.
– Ambitionen med det nya museet var att erbjuda modern samtida konst, inte som det var tidigare, konst från 1700- och 1800-talet. Då blev ju vänföreningen ett sätt att kunna förverkliga detta. Det första verket från oss fanns på plats när museet invigdes, berättar Anders Englund.
Genom året har vänföreningen köpt in ett 50-tal verk till museet och det är medlemsavgifterna som går till detta.
Hur bestäms vad som ska köpas in?
– Det är styrelsen som fattar beslut, två tredjedelar av den ska vara enig, och sen ska valet av gåva även godkännas av museet. Det är det formella, men sen är det en tät dialog med museet om vad de tycker skulle vara intressant att ta in.
I utställningen som hade vernissage under onsdagen visas totalt 33 verk på museets entréplan.
– Sen är det ju flera av våra verk som hänger i den permanenta utställningen på övre planet. De hänger inte där för att hedra oss utan för att de behövs för den berättelse som museet väljer att skildra av den moderna konsten. Så vänföreningen har betytt oerhört mycket för museet.
Idag har föreningen cirka 400 medlemmar, men som många andra föreningar har de tappat i medlemsantal under pandemin.
– Nu hoppas vi att vi ska kunna öka igen. Men från början var det en väldigt liten, exklusiv förening. De första seklen var det cirka 50 medlemmar och då var medlemsavgiften betydligt högre. Många gav säkert bidrag utöver medlemsavgiften också.
Under onsdagen genomförses små visningar av utställningen varje timme, för att sprida besöken med tanke på pandemin.
– Hade det inte varit för pandemin hade vi ordnat en liten fest, men det är inte läge för det nu.
På kvällen avtäcktes också en ny donation, skulpturen Moontale - the very last night, av Bianca Maria Barmen.
– Vi är intresserade av hennes konstnärskap och tycker att hon hör hemma i vår samling, säger Helena Persson, museichef.