Journalisten och den fristående kolumnisten Richard Swartz är en av många anledningar att läsa DN. Han tillför ofta alternativa infallsvinklar på livet och tingen. Sedan mitten av 1970-talet bor han i Wien varifrån han under nästan fyra decennier utgick i sitt arbete som utrikeskorrespondent för Svenska Dagbladet. Richard Swartz är inte så där hysteriskt präktig som en del andra svenskar. Alla som inte uppträder precis enligt den svenska regelboken behöver för den sakens skull inte vara förtappade själar som bara väntar på att skyfflas ner i helvetets förgårdar. Det finns förklaringar till det mesta som sker. Förklaringar är inte synonymt med ursäkter. Empati är något annat än sympati. Hos den som undviker att vanemässigt fördöma ökar chanserna till förståelse. Andra må ha anda preferenser. Det som lockar mig till läsning är hursomhelst möjligheten att nosa på möjliga förklaringar till varför saker och ting är som de är. Ofta handlar det om lager på lager av historia som påverkar långt in i våra tider. Så tycks det till exempel vara i Österrike; det lilla landet mitt inne i Europa, med en mer än tusenårig historia av såväl stormaktstid som av anslutning till Nazityskland.
I sen senaste kolumn i DN tar sig Richard Swartz an att berätta varför den unge förbundskanslern Sebastian Kurz nyligen tvingats avgå. De historiska bandens betydelse antyds redan i rubriken: "Underbarnet Kurz skulle förnya politiken men faller på gamla österrikiska ovanor."
Den ovana som fällde Kurz denna gång är att han - mot sitt nekande - beskylls för att "med skattepengar ha köpt sig fördelaktig press i en vida spridd gratistidning (för övrigt en praxis som både socialdemokrater och konservativa alltid ägnat sig åt så länge jag kan minnas)", berättar Swartz.
Han tar ansats ett par hundra år bak i tiden då en berömd ämbetsman lär ha slagit fast att "Balkan börjar på Landstrasse i Wien." Med "Balkan" avsågs "hemlighetsmakeri, intriger, mutor och korruption i största allmänhet." Ett omdöme som står sig än idag enligt Swartz. Maktdelningen mellan de "svarta och röda" har skapat en demokrati med "begränsad transparens som främjar godtycke och förfärande korruption." Det mesta "ordnar sig" emellertid i Österrike, skriver Swartz. Vilket ett förklarande ordspråk lär oss: ”Die Lage ist hoffnungslos, aber nicht ernst”, heter det på typisk österrikiska. ”Situationen är hopplös, men inget att ta på allvar”. En riskabel attityd, visst är det så. Men samtidigt rätt så skön ändå.