Merja Willman, miljö- och klimatstrateg på kommunen, förklarar hur man förbereder för en högre vattennivå vid bygget av Inre hamnen.
Kristoffer Granath fick Arbetets museums Dokumentärfotopris 2019 och kan nu äntligen besöka Norrköping, efter två långa pandemiår, och har inte mindre än två utställningar med sig. Den ena, som alltså visas utanför museet, turnerade längs med Skånes kust under hela förra året. Att den visas utomhus är både en anpassning till pandemin, men även ett sätt att nå ut till fler.
– Det ger ju även de som inte brukar besöka museum en möjlighet att ta del av den. Det märks att folk stannar och läser och är nyfikna, säger Kristoffer Granath.
När utställningen nu visas i Norrköping bidrar både SMHI och Norrköpings kommun med information om klimatförändringarnas effekter.
SMHI berättar bland annat om de stigande havsnivåerna till följd av den globala uppvärmningen.
– Det ingår i det regeringsuppdrag vi har att vi ska informera om klimatförändringarna. Det här berör ju alla. Genom den här utställningen hoppas vi att människor lättare ska ta till sig den ganska tunga information som ofta kommer från oss, säger Eva Olsson, klimatkommunikatör på SMHI.
Norrköpings kommun bidrar med en lokal del som berättar om arbetet med klimatanpassningar i staden. Merja Willman, miljö- och klimatstrateg, berättar hur man tar höjd för en högre vattennivå till exempel vid byggandet av Inre hamnen.
– Men det är också oerhört viktigt att vi reagerar som kommuninvånare, att vi funderar på i bostadsrättsföreningar eller själv som individ, vad man kan göra. Mycket ligger på dig och mig, säger hon.
I Kristoffer Granaths utställning ”Vissa dagar lever vi” får vi följa ett antal företags nedläggningar.
Samtidigt visas också en annan utställning av Kristoffer Granath på museets våning 7. Det heter ”Vissa dagar lever vi” och bygger på berättelser inifrån arbetsplatser under nedläggning. Exempelvis följde han under nio månader nedläggningen av Findus-fabriken i Bjuv som gjorde omkring 500 personer arbetslösa.
– Findus-andan var känd i Skåne. De var otroligt stolta över att jobba där.
Det tog honom lång tid att få det förtroende hos människorna som behövs för att kunna ta de nakna porträtt som finns i utställningen. De två utställningarna är vid första anblick väldigt olika, men Kristoffer kan se en gemensam nämnare mellan dem i sättet han jobbat.
– Jag tar in folk som påverkas av en fråga och så blandar jag porträtt av dem med miljöbilder, för att det ska bli enklare att förstå.