Film
Barbie
Cnema/Filmstaden
Regi: Greta Gerwig
I rollerna: Margot Robbie, Ryan Gosling, Simu Liu, America Ferrera, Will Ferrell, Kate McKinnon, Issa Rae, Michael Cera, Ariana Greenblatt m fl.
Betyg: 3
Filmen ”Barbie” skulle lika gärna kunnat varit en sketch från humorprogrammet ”Saturday Night Live”. Alltså absolut inte för barn. Den är inte skadlig per se, men här finns ingenting intressant för barn förutom det visuella. Nästan all humor sker under ytan och med ironi. Den allvarliga undertonen som också kommer upp till ytan till slut är heller ingenting för en sjuåring. Målgruppen i fokus är snarare personer i 30-årsåldern.
Det börjar strålande och nyskapande. En parodi på Stanley Kubricks ”2001: A Space Odyssey” där Barbie plötsligt dyker upp i ett ”förhistoriskt” öken bland flickebarn som leker med bebisdockor. Barnen är hänförda och slår sönder sina bebisar. Sedan introduceras vi till Barbieland där allting är perfekt för Barbie-dockorna medan Ken-dockorna mest lever på att Barbies ser dem. Det är en form av matriarkat där kvinnor har styrt upp tillvaron till sitt eget optimala drömland. Varje kväll är en tjejorienterad fest. I centrum står ”stereotypisk Barbie” som Robbie spelar. En sådan festkväll med synkroniserad dans och disco undrar hon om någon av de andra någonsin tänker på döden. Musiken stannar och alla ser förbluffade ut. Nästa dag får Barbie platta fötter och står inte längre på tår. Hon upptäcker celluliter. ”Konstiga Barbie” (alltså en söndermisshandlad docka någon lekt för våldsamt med) berättar att hon behöver ta sig till den riktiga världen för att den som leker med henne inte verkar må bra. Barbie får chock av att verkligheten är så mansdominerad, Ken kommer till liv av de fördelar han möter i patriarkatet.
”Barbie” har både sin största styrka och svaghet i att Gerwig släppt loss totalt. Det gör filmen till en frisk fläkt och omslukande sådan. Många skämt är fantastiskt bitterljuva. Samtidigt blir därmed upplösning och emotionella delar av slutet väldigt tråkiga och lite omatchade. Det ligger många intressanta frågor om genus, patriarkat och matriarkat som egentligen förblir ytliga och slutet blir för prydligt. Vid en första eftertanke är feminismen kvar men ju längre tid det går desto mer framstår filmen som reklam för Barbie, för de 30-åringar som ska köpa dockor till sina barn. Inte helt förvånande med tanke på att Mattel är finansiärer.