När den gamla och sorterade samhällsordningen luckrades upp av tidens tand så trädde individerna fram ur kollektivet på ett dittills okänt sätt. Skolan betraktades inte i samma höga grad som tidigare som ett socialt stabilt transportband mot en given vuxentillvaro i arbetslivet. Skolan skulle tvärtom frigöra, möjliggöra och skapa goda framtidsmöjligheter för varje enskild elev. Individer lösgjorde sig ur sina upptagningsområden. Skolvalet infördes. Fristående skolor startades.
Självklart fanns utrymme för slump, tillfälligheter och experiment även under den gamla skolregimen. Men ingen kan förneka att chansen att skapa skolor som var mer olika än lika, och möjligheter för eleverna att välja skola efter eget intresse, har förutsättningar att skapa en mer manifest ström av oväntade möten och nya chanser till tidigare otänkta livsval. Naturligtvis under förutsättning att de politiker som har möjlighet att påverka de statliga samhällsstrukturerna inte räds det nya alltför överdrivet.
Min plädering för att våga släppa de gamla strukturernas snuttefilt ska inte uppfattas som en appell för ohämmad individualisering. Tvärtom är det väl så att varje fungerande samhälle har behov av kollektiv och anpassning och av förmåga att inte alltid stirra sig blind på sig själv. Men i takt med samhällsförändringar och värderingsskiften så förändras också kollektiven och anpassningskraven justeras och vrids och vänds åt olika håll. Det blir tydligt när vi till exempel ser på invandringen till Sverige.
Asylskälen dominerar inte bland alla dem som kommer från andra delar av världen. Många är istället ute efter chansen att skapa bättre liv för sig och de sina. Denna livschansmigration är i sig själv något som organiskt ökar mängden av tillfälligheter och slump i samhället. Dessa tillväxt- och utvecklingsmöjligheter tas emellertid inte tillvara på ett nyfiket och öppet sätt.
Sverige behöver våga låta sig förändras om samhället ska växa i takt med att invandringen växer. Vi har inte råd att begrava invandringens spektrum av tillfälligheter och chanser i reglerade väntrum.Det går inte att i förväg säga ja till de tillfälligheter som visar sig bli framsteg och nej till det som inte blir så lyckat. Slumpens samhällsbyggarkraft ska inte föraktas.
