Under en ceremoni som ägde rum under torsdagen i Kungasalen vid Kungliga Musikhögskolan (KMH) i Stockholm fick 23-åriga violinisten Julia Biegniewska motta 2018 års Jan Wallander-pris. Priset är instiftat av Handelsbanken och delas varje år ut till en framstående student vid någon av Sveriges högskolor: förutom äran innebär priset att man "under en längre tid" får använda en förstklassig violin, i detta fall ett instrument tillverkat av Januarius (Gennaro) Gagliano år 1756.
Julia Biegniewska är uppvuxen i Norrköping men går nu första året master kammarmusik med solistinriktning på KMH i Stockholm efter att ha studerat både i Malmö och Polen efter att hon slutade musikgymnasiet på De Geerskolan. Folkbladet når en glad Julia på telefon under fredagsförmiddagen.
Hur känns det att få ett sådant här pris?
– Jag är superglad förstås, det här är en fantastiskt möjlighet men också en bekräftelse, en självförtroendeboost, säger Julia Biegniewska som mottog violinen av KMH:s prorektor Staffan Scheja efter att den internationella juryn sagt sitt med motiveringen: "Vinnaren av 2018 års Jan Wallanderpris är en temperamentsfull och extrovert violinist som även besitter en rik klangpalett och ett lysande virtuoseri."
Det är väl ganska fina ord, temperamentsfull och extrovert?
– Ja, men jag spelar ju inte bara temperamentsfulla stycken, inför juryn spelade jag till exempel musik av Mozart och det var lugnt och sansat, skrattar Julia som spelat violin sedan fyraårsåldern, inte minst tillsammans med sin far Kryspin Biegniewski och senare också med lillasyster Nicole, numera också framgångsrik violinist.
Efter att hon fått violinen under torsdagens ceremoni fick hon också spela på instrumentet inför alla församlade men det var inte första gången hon kände på denna violin.
– Jag provade den när vi hade konsert i Strasbourg tidigare också, berättar Julia som förklarar vad det innebär att spela på ett så gammalt och åtråvärt instrument.
– Förut har jag ju spelat på ett nybyggt instrument och med ett sådant kan man vara lite grov när det gäller stråkteknik och annat. Med Gagliano-violinen får man smeka fram tonerna och kontrollera sitt spelsätt på ett annat sätt – jag måste lära mig hur jag ska göra för att få fram den jättedjupa och varma klangen, man lär känna varandra helt enkelt, säger Julia.
– Man skulle kunna säga att det är som att gå från en Fiat till en Ferrari.
Så vad har du på gång framöver?
– Det är en hel del, jag ska först till Malta som konsertmästare i april, sedan blir det Schweiz. På Kulturnatten i Stockholm den 22 april spelar jag tillsammans med tre andra violinister, där ska pappa och Nicole vara med också. Det blir lite blandad repertoar med musik av bland andra Paganini coh Tjajkovski, säger Julia Biegniewska som förutom detta alltså fortsätter med studierna.
Du har en hel del att göra låter det som?
– Ja, jag har klonat mig, skrattar Julia men menar att när man gör något man älskar är det inte så jobbigt:
– Det här är vad jag brinner för, det är min passion. Sedan hoppas jag verkligen att jag kan få tillfälle att spela i Norrköping framöver, det vore jättekul!
Folkbladet gratulerar och önskar lycka till!