Partiledarna och språkrören i Sveriges riksdag är verkligen inte trädda på ett och samma snöre. Här finns folk av alla de slag, med ett nästan trettioårigt spann mellan den yngsta (Ebba Busch) och den äldsta (Stefan Löfven). En partiledare är född på flyktingförläggning i Ängelholm (Nooshi Dadgostar), en började livet på barnhem och i fosterfamilj (Stefan Löfven) och en är född i Burundi i Afrika. I övrigt är partiledarna födda i Uppsala, Ivetofta, Hässelby, Värnamo och två är födda i Lund. (Märta Stenevi och Ulf Kristersson.) Visst har vi en politisk klass i Sverige; inget snack om den saken. Det glädjande är att i vart fall på partiledarnivå så är den politiska klassen inte så homogen. Möjligtvis är det som så att Stefan Löfven genom sin ålder och sin svetsarbakgrund/barnhemserfarenhet ger partiledarhelheten en något större bredd än vad som faktiskt föreligger? Så är det kanske till dels. Utan Löfven blir partiledargruppen något mer hoptryckt åldersmässigt och bakgrundsmässigt. Stefan Löfven har dock en del i sitt CV som länkar ihop honom med de flesta av de andra. Förutom Annie Lööf som efter sammanlagt åtta års studier avlagt en juridisk examen och till dels Per Bolund som har en fil mag i biologi i bagaget förenas de övriga av sina erfarenheter av oavslutade utbildningar och av outtagna examina från diverse kurser och utbildningar. (Per Bolunds CV på utbildningsområdet avslutas med beskedet om "oavslutad doktorandutbildning, Systemekologiska institutionen, Stockholms universitet.) Det har som man säger "kommit annat emellan" för partiledarna och språkrören. Det som kommit "emellan" är i allt väsentligt politiken.
I sommar - med start nästa söndag 27 juni - publicerar Folkbladet Söndag en serie små personliga porträtt och omdömen om partiledarna/språkrören som jag har gjort på lediga stunder. Jag känner inte någon av partiledarna på ett personligt plan. Jag har träffat de flesta - förutom de allra nyaste- och jag har gjort poddintervjuer med två av partiledarna i närtid och för ungefär 25 år sedan har jag skrivit en bok tillsammans med en av partiledarna. Jag följer dem, läser, lyssnar och funderar och skriver och tänker på dem och jag har mina egna bilder och uppfattningar om hurdana partiledarna är och vad de utstrålar och vad för slags politiker de är. Är de "riktiga politiker" i meningen få saker och ting på plats? Eller är de opinionsbildare och åsiktsmaskiner? Vem känns hård och vem känns mjukare? Vi får se hur det blir!