Mo Gård beskriver sig som ett kunskaps- och kommunikationsföretag som gör skillnad. Det håller jag med om till hundra procent. Under de 76 år som passerat från starten 1947 och till idag har så otroligt mycket hänt inom Mo Gårds verksamhetsområde. I inledningen av 75-årsboken konstateras att Mo Gård har undgått "den nedläggning som drabbat de flesta andra institutioner."
När Mo Gård öppnade sin verksamhet strax efter andra världskrigets slut så dominerade ännu en syn på de människor som "inte höll måttet" som oftast innebar att gamla, handikappade och fattiga "klumpades ihop" och placerades på institutioner.
Verksamheten drog igång 1947 på Mo Gårds herrgård i Doverstorp. Att verksamheten kom att flyttas till Finspång från Gävle berodde inte minst på att riksdagsledamöterna Martin Skoglund och Fridolf Thapper från Finspång arbetade hårt och begåvat för att skolan och arbetsträningen för dövstumma skulle komma till Finspång. Skoglund representerade högern medan Thapper ingick i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. De båda drog åt samma håll i flera viktiga frågor och de var ledamöter i den första styrelsen för Mo Gård.
Professor emeritus Hans Nilsson vid Linköpings universitet har skrivit boken om Mo Gårds historia. Ett av kapitlen heter kort och gott "1980-talet".Under decenniet utvecklades "habiliteringsarbetet"alltmer, skriver Nilsson. Mo Gård samarbetade med Jordbro utanför Stockholm där det första gruppboendet för döva utvecklingsstörda fanns. Erfarenheterna var entydiga: "för att framgångsrikt kunna arbeta med döva krävdes kunskap om handikappet och kunskap i teckenspråk. (Teckenspråk var förbjudet att använda fram till 1981)
På Mo Gård bodde 1982 cirka 30 personer. Protokollen från möten i verksamheten visar hur arbetet utvecklas och förbättras. 1985 framhåller Socialstyrelsen Mo Gård som ett föredöme i arbetet med "vuxna utvecklingsstörda som inte hör." Styrelsen pekade framförallt på att den "teckenspråkliga miljön" höjde den "intellektuella nivån" och "minskade aggressionerna".
Verksamheten byggdes ut. En liten sågindustri inköptes från Valdemarsvik. Det började diskuteras om att starta en folkhögskola. Huvudmannaskapet diskuterades återigen mer intensivt. Och köerna till Mo Gård från andra landsting än Östergötland ökade.