Mo Gård beskriver sig som ett kunskaps- och kommunikationsföretag som gör skillnad. Det håller jag med om till hundra procent. Under de 76 år som passerat från starten 1947 och till idag har så otroligt mycket hänt inom Mo Gårds verksamhetsområde. I inledningen av 75-årsboken konstateras att Mo Gård har undgått "den nedläggning som drabbat de flesta andra institutioner."
När Mo Gård öppnade sin verksamhet strax efter andra världskrigets slut så dominerade ännu en syn på de människor som "inte höll måttet" som oftast innebar att gamla, handikappade och fattiga "klumpades ihop" och placerades på institutioner.
I bokens kapitel skildras de olika tidsandor som Mo Gård har passerat på vägen mot det moderna kunskaps- och kommunikationsföretag som man är idag 2023.
Den som hållit i pennan -suttit vid tangentbordet - är Hans Nilsson som är professor emeritus vid Linköpings universitet. Hans Nilsson är historiker och är ett särskilt tungt namn när det gäller socialhistoria. Hans Nilsson har också ett stort intresse och gedigen kompetens i fråga om lokalhistoria. Han har medverkat i flera forskningsprojekt om historiska och aktuella hälsoskillnader mellan befolkningarna i Linköping och Norrköping. I Linköping har han i samverkan med flera av stadens meriterade och välkända lokalhistoriker/författare som till exempel Gunnar Elfström, Göran Billeson och Johan Hagesund, givit ut flera böcker om stadens historia och utveckling. I boken om Mo Gård möts social- och lokalhistorien på ett spännande och lärorikt sätt.
I ett av de första kapitlen berättar Hans Nilsson om Mogårdshemmets tillkomst. Efter många turer fram och tillbaka, där inte minst Finspångs två profilerade riksdagsledamöter Martin Skoglund (Doverstorparn) och Fridolf Thapper gjorde ett gott fotarbete, kunde verksamheten vid Mo Gård i Doverstorp dra igång 1947. Verksamheten bestod av skola och arbete för barn och vuxna "dövstumma med komplicerat lyte."
Verksamheten flyttades från Gävle och till Mo Gård där staten av den förre brukspatronen Axel Ekmans dödsbo inköpt Mo Gårds herrgård. En fastighet som i folkmun ömsom kallades för "Vita Huset" eller "Ekmans sommarstuga".
Mo Gård var redan vid starten en viktig föregångare. Teckenspråket var förbjudet ända fram till 1981 i Sverige. Men på Mo Gård togs det i bruk direkt från start 1947.