Konstnären Åsa Jungnelius blickar upp mot taket i det höga pannhuset, inför ballongfärden.
Folkbladet var med på en förhandsvisning av installationen "Paviljong#1: Energier" i landmärket Bråvallaverket, inför Kulturnatten+, och fick bevittna testkörningen av luftballongen inne i den höga industrilokalen.
Ballongen blåstes först upp med fläktar och sedan med brännaren i korgen, en eldslåga som ballongfararen Erik Nyberg överlät åt konstnären Åsa Jungnelius att hantera. Det är hon som ensam i korgen ska få ballongen att stiga och sjunka inne i Bråvallaverkets pannhall, som en Solmoder fast inne i byggnaden.
Åsa Jungnelius är en av de konstnärer som engagerats för konstprojekt inom Inre hamnen-projektet.
Det här är startskottet för det platsspecifika konstprojektet "Inre världsutställning" som sträcker sig över flera år och tar plats kring södra kajen och Syltenområdet, ett område under utveckling.
Under två dagar, 24 till 25 september, kan man ta del av en första installation, inne i Bråvallaverkets numera tomma pannhus. Andra konstnärer, bland dem Markus Vallien, som vid en performance skapar eld, är inbjudna av Jungnelius att medverka.
– Det är en mäktig plats hon har hittat, säger Markus Vallien.
– Det är jättehäftigt, säger Helena Persson, chef för Konstmuseet, och talar om att aktivera platser som inte varit tillgängliga.
Bråvallaverket, ett landmärke i Norrköping. Det har presenterats planer på att göra om det till hotell.
– Det här är inledningsceremonin i den Inre världsutställningen, som är det platsspecifika och offentliga uppdraget.Jag tar avstamp i och förhåller mig till den historien som finns här, med konstindustriutställningen i Norrköping 1906. Det området som jag fick tilldelat, södra hamnen och Syltenberget, är ju där den historien har tagit rum. Det bär helt andra spår i dag, säger Åsa Jungnelius.
– Den här paviljongen handlar om energier, där ballongen är en form av symbol för frihet. Den är instängd och inkapslad i sin egen historia, industrihistoria. Det enda sättet att på något sätt släppa ballongen lös, eller frigöra de här energierna och hitta en väg framåt är att vi möts.
– Det viktiga är på något sätt det sociala mötet, det sociala rummet som skapas av alla som kommer hit och tar del av den här platsen, som jag ser som väldigt sakral, det finns ett slags högtidlighet i det här rummet. Det är ett allvar vi står inför, men någonstans måste vi ta oss vidare genom värme och kärlek, säger Åsa Jungnelius.
En anställd vid Eon kommer förbi, Mats Lundberg, som en gång arbetat vid Bråvallaverket, där konstprojektet nu utgår från energier och eld. "Här har det eldats förr", konstaterar han.