Musik
HANNAH SVENSSON GROUP med Jan Lundgren
Datum: 22 januari
Plats: Crescendo
Det börjar lite ängsligt med Hannas egen ”Places and dreams”, men sedan förs vi till en blandad jazzvärld som är Hannahs högst personliga.
Via ”Not ment to be”, också den av Hannah, lockas vi med latinamerikanska rytmer och klanger att ta del av Hannahs musikaliska värld. Den här låten har hitkaraktär, om man nu kan prata om dessa termer i samband med jazzsjung. Vi får också en Joni Mitchell-komposition som jag tyvärr missade namnet på. Jan Lundgrens blåfärgade pianoklanger klär Mitchells musik i ny dräkt. Mitchells tonspråk ligger nära jazzen och passar Hannas röst och uttryck.
Även om Hannahs musik står i fokus blandar hon med jazzklassiker som röjarlåten ”Is you is or is you ain´t my baby” (Louis Jordans monsterhit i slutet av 40-talet), beatdraperade ”Honeysuckle Rose” och den magiska balladen ”My foolish heart”.
Bandet med, inte bakom, Hannah är tight. Pappa Ewan vet hur han ska få gitarren att ta plats utan att dominera och Hannas ”bättre hälft”, enligt henne själv, är pianisten Jan Lundgren och med honom i ryggen kan väl inget gå fel. Gruppen fulländas med basisten Matz Nilsson och otroligt hård jobbande Zoltan Czörsz vid trummorna. Tillsammans skapar de högoktanig jazz som berör. Hannahs texter tar upp tankar vi alla har kring livet och vår existens, men det blir aldrig introvert och navelskådande. Hannahs vackra ballad ”När natten blir dag” är fängslande. ”Friday afternoon”, också den från Hannahs penna, får mej att må bra och själva låten skulle mycket väl kunna vara skriven av George Gershwin! Hela konserten är som ett framträdande av jazzcirkusen Jazz at The Philharmonic, fast den delen som stod för jazzbehållningen. D.v.s. Ella Fitzgerald uppbackad av Oscar Petersons kvartett!
Pärlorna kom som på ett halsband; ”What a little moonlight can do” med ”dueller mellan alla utom Matz Nilsson och så ”My foolish heart”, ”Honeysuckle Rose” och extranumret ”Stormy Monday Blues”, en blues i blåaste blått av pianisten Earl Hines och sångaren Billy Eckstine. Efter det lämnade man lokalen med ett leende på läpparna.