Ny bok
"Politik är att vinna"
Niklas Bolin, Marie Grusell, Lars Nord
Timbro förlag 2022
De tre författarna tjänstgör som docenter respektive professor (Lars Nord) på Mittuniversitetet. Deras professioner är statsvetenskap (Niklas Bolin) och politisk kommunikation. Lars Nords professur omfattar även journalistik. Boken är en intressant och uppdaterad genomgång av hur "demokratins högtidsstunder" valrörelserna egentligen går till. Hur väljer partierna sina budskap och vilka metoder fungerar? Är plattformar för eget budskapspumpande på sociala medier viktigare än dörrknackning och valstugor? En intressant uppgift - inte minst ur Folkbladets perspektiv - i boken är att partierna själva rankar synlighet och medverkan i nyhetsmedier som det viktigaste i sina kommunikations- och kampanjstrategier. "Lokaltidningar" rankas fortfarande som betydligt viktigare än "veckotidningar" och "nöjesprogram i tv" och bara något lägre än medverkan i "dagstidningar" av mer nationell karaktär. Det är också uppmuntrande för politiken som sådan att det som rankas ha störst betydelse är "politiska tv-program debatt/utfrågning."
För den politiskt/samhälleligt intresserade finns många perspektiv och infallsvinklar att studera. Själv faller jag till exempel för en tabell som visar "Typologin över partiernas utveckling". Tabellen börjar med så kallade "Elitpartier" som uppkom i parlamenten för att samla majoriteter och stöd för vissa frågor och under vissa tider. Tabellen daterar Elitpartiernas uppkomst från 1860 och framåt. Egentligen börjar de mycket tidigare förstås. Varje form av beslutsförsamling har alltid innehållit partier typ "Hattar" och "Mössor" som verkat inom politiken. Att boken börjar med åren runt 1860 och framåt har att göra med att det från och med då går att räkna med vissa väljarbaser utanför parlamenten. Väljarbasen var "Få privilegierade medborgare med rösträtt". Sedan från 1880 kom "Masspartier" som bildades utanför parlamenten och där medlemmarna (och deras medlemsavgifter) var kärnan i partiets verksamhet. Från 1970 räknar tabellen in "Kartellpartier" i sammanställningen. Här är medlemsinflytandet "minimalt" och finansieringen "statlig."
Slutsatsen i boken är att valrörelser framöver "inte kommer att handla om någonting speciellt" och att de utövas "i princip överallt" och är "ständigt närvarande." Vilket inte känns så hoppingivande för den som uppskattar politik med förmåga att stå emot kampanjlust och opinionskast i vart fall då och då.
