Under våren och försommaren har vi här på Folkbladet Söndags kultursidor publicerat texter som bygger på omläsningar av några av kapitlen. Vi har till exempel återkopplat till texter utav Åsa Linderborg, Wilhelm Agrell, Henrik Berggren, Alf W. Johansson och Bo Stråth. Den röda tråden i kapitlen kan beskrivas som diskussioner bakåt och framåt (och från alla vinklar och perspektiv) om vad Sverige är. Kurt Almqvist är och var vd vid Axel och Margaret Ax: son Johnsons Stiftelse för allmännyttiga ändamål. Stiftelsen arrangerade i augusti 1999 sitt årliga "Engelsbergsseminarium" på Engelsbergs bruk. Seminariets föredrag och diskussioner utgör grunden för boken "Den svenska framgångssagan." I förordet ställer Kurt Almqvist frågan: "Hur länge kan Sverige fortsätta sin självpåtagna särväg och utanförskap i Europa och världen?" Kapitlen i boken kryllar av försök till svar och/eller av problematiseringar av frågan i sig själv.
Jonas Frykman är professor i etnologi. Hans ruskigt aktuella kapitel i boken har rubricerats "Svensk mentalitet: Mellan modernitet och kulturell nationalism."
En av Frykmans utgångspunkter, när han diskuterar varför Sverige ser ut som det gör, är den tämligen snabba tillväxten av en medelklass som bestod av klassresande arbetare och bönder. Framåtskridandet upplevdes således både personligt och samhälleligt av tongivande och samhällsformerande medborgargrupper i Sverige. Frykman skriver: "Svenska intellektuella kom att arbeta för moderniseringen av landet istället för att framstå som kritiskt ifrågasättande - de skulle inte primärt stå utanför och kritisera utan gå in och arbeta inom systemet - Ett framtida Sverige behövde inte förankring i ett förflutet." Vi tillhörde liksom framtiden.
Läsningen av Jonas Frykmans text fick mig att tänka på en intervju med den liberala politikern och hedersvåldsexperten Juno Blom. I Svenska Dagbladet (29 maj) talade hon om den svenska kombinationen av "Högmod och ängslighet" som ett slags grundbult i våra problem att förhålla oss till kulturella skillnader. Högmodet inbillar oss att vi är modernast och bäst och ängsligheten gör oss veka och fega när det gäller att stå upp för det som är riktigt bra i det svenska. Vilket för att tala med Frykman är: "Ordning och reda, varsamt umgänge med tid och pengar, snygghet, renlighet och trygghet grundad i välstånd." Ruskigt aktuellt som sagt.