Musik
AIRCRAFT BIG BAND
27 september
Crescendo, Dynamo
I onsdags var det lokala AirCraft Big Band som stod på scenen med trombonisterna Anders G. Carlsson och Mats Lundberg som gästsolister.
AirCraft inledde själva med lite klassisk Count Basie som uppvärmning. Bandet var redo och gästsolisterna äntrade scenen. J.J. Johnsons nästa lika klassiska ”Groovin`” pockade på uppmärksamhet. Klangen från en trombonsektion är speciell. Viss, solistiskt sett var de ju bara två men bandets egna trombonister hjälpte till.
I nästa låt, Sergio Mendes ”Mas Que Nada” visste jag vad det handlade om; James Last. Det är i den tyska orkesterledaren och arrangören James Last musik man hittar de feta trombonklangerna och det lätt poppiga beatet. Det hela fick lite senare sin förklaring; den ena gästtrombonisten, Mats Lundberg, spelade i 13 år med James Last orkester! Innan den bekännelsen han bandet och gästtrombonisterna med att hylla AirCrafts ålderman, tenorsaxofonisten Palle Ericson som varit aktiv sedan tidigt 50-tal med bl.a. Bernt Olhson, Östgötabandet, Gnnar Hoffstens och Ingemar Wåhlins orkestrar.
Man kan se kvällens konsert som en generalrepetition inför nästa år, då bandet firar 40-årsjubileum. Det är en imponerande ålder på en orkester. Några ålderskrämpor märks inte när trumslagaren räknar in ”Fat City”, ”Every day I have the blues”, ”Li´l Darlin´”, ”Comin´ Home”, Basie-klassikern ”Hay Burner” eller ”Flamingo”, odödligjord av altsaxofonisten Earl Bostic samtidigt som Palle letade sig ut från pojkrummet till Norrköpings jazzliv. Denna afton var det AirCrafts altsolist, Marcho Marchev, som axlat Bostics roll.
AirCraft förfogar över flera bra solister, Trumpetaren Johan Wester är en av dem, Hans solo i ”Every Day I have the Blues” var riktigt bra liksom Palle på tenorsax. Vi ska inte glömma gitarristen Anders Moberg som ofta spelade en parallellstämma i ensemblerna. Trumslagaren Jan Ove Carlsson, gästtrombonisten Anders storebror, såg till att tempot låg rätt. Direkt efter paus blev hyllningen till James Last fullbordad då Anders Carlsson drog igång ”Amor, Amor, Amor” a la Dean Martin och publiken provade med allsång!
Det var en lycklig publik som tog sig hem efter denna klang och jubelföreställning. Och är det så här på genrepet, hur ska det då bli på födelsedagen nästa år!