Det är ett fascinerande stycke nutidshistoria som den historiskt intresserade och liberale Anders Johnson har arbetat fram. Johnson har en enastående produktivitet och står bakom mängder av biografier och böcker om svensk ekonomisk och politisk historia. "Han har skrivit eller medverkat i över 150 böcker, bland annat biografier över Gustaf Dalén, Gustaf de Laval, Torgny Segerstedt och Anna Whitlock. Han har även skrivit om svensk invandringshistoria och svensk entreprenörshistoria", skriver Adlibris på sin säljsida. Och nu har han tagit sig an Kerstin Hesselgren. Kvinnan som vid 50 års ålder 1921 blev invald i riksdagens första kammare. Som den första kvinnan av alla.
Kerstin Hesselgren var så pass först som kvinna på många områden att hon kallades för "Kerstin den första" av sin samtid. (Se Folkbladet Söndag 25 juni för mer detaljer)
Hon kom att med besked tillhöra "genombrottsgenerationen" när det gäller jämställdhet i dess mest djupa och grundläggande mening. Anders Johnson skriver: "Kerstin blev en viktig brygga mellan kvinnor som hade gått före henne och kvinnor som kom senare. Under sitt långa liv samarbetade hon både med kvinnliga pionjärer som Agda Montelius och Anna Whitlock och med framträdande kvinnor under efterkrigstiden som Ingrid Gärde Widemar och Alva Myrdal." Han konstaterar också att "en av hennes mest framträdande egenskaper var den höga sociala kompetensen, och hon lyckades med stor skicklighet hantera många fördomsfulla män."
Hon har till exempel själv berättat hur hon mötte första kammarens talman greve Hamilton inför hennes debut som ledamot i kammaren 2022. Hamiltons vita hår stod rakt upp från huvudet och han bekände för Hesselgren att han legat sömnlös i bryderier inför hur han som talman skulle ta hänsyn till att det nu fanns en kvinna bland alla manliga ledamöter.
Hamilton brukade öppna första kammarens möten med orden "Mina herrar". Men hur skulle han göra nu? "Mina herrar och min dam"? Eller kanske "Min dam och mina herrar"? Allt kändes konstigt för greven och talmannen. Så han frågade Kerstin Hesselgren om hon skulle ta illa upp om han fortsatte att välkomna ledamöterna med "Mina herrar"?
Kerstin Hesselgren sa sig kunna leva med den saken. Hon siktade på viktigare strider. Att vid varje tillfälle bråka med fördomsfulla och nervösa män hade varit bortslösad energi.