Nooshi Dadgostar, född 20 juni 1985 på en flyktingförläggning i Ängelholm är sedan oktober 2020 partiledare för Vänsterpartiet. Vänsterpartiet är tillsammans med Sverigedemokraterna det enda partiet i riksdagen som inte varit i regeringsställning. Jämförelsen mellan SD och V haltar dock mer än ett sekel. SD är inne på sitt elfte år som riksdagsparti. V är inne på sitt hundrafjortonde år i riksdagen. En hel del talar för att även SD kommer att springa om V i kampen om att undvika jumboplatsen i grenen regeringsduglighet i Sverige.
Nooshi Dadgostar har under det dryga halvår hon har varit partiledare vid flera tillfällen talat om att bredda vänsterpartiets väljarbas med ambitionen att bli "Sveriges största arbetarparti, ett brett löntagarparti, något hon menar saknas i Sverige i dag, ett alternativ i tider då många LO-väljare vänt sig till SD". Citatet är från en artikel i Folkbladet den 27 februari i år 2021 då hon intervjuades med anledning av att hon tillbringade ett par år här som jätteliten då familjen bodde i Klockaretorpet.
Vänsterpartiet gjorde ett "bra" val 2018 då man vann åtta procent av rösterna. Jag sätter "bra" mellan citationstecken eftersom det naturligtvis inte alls är bra med åtta procent för ett parti som under mer än hundra år har gjort anspråk på att vara sanningens och ljusets budbärare i världen. Men åtta procent är bra med tanke på hur valen brukar gå för Vänsterpartiet. Med Nooshi Dadgostar har Vänsterpartiet för första gången en partiledare som så vitt jag förstår inte har varit kommunist. Vilket förstår retar kommunisterna:
"Hon var för Januariöverenskommelsen och tänker sig bredda Vänsterpartiet och dess väljarbas, vilket fått ett antal medlemmar att tveka inför valet av henne. (--) Den som hoppas på en kursändring vänsterut med Nooshi Dadgostar i maj hoppas för mycket.", var omdömet från Jan-Åke Karlsson i partistyrelsen i det Kommunistiska partiet (26 februari 2020)
Jag har aldrig träffat Nooshi Dadgostar. Vilket beror på att hon är ny och på att pandemin effektivt har stängt alla möjligheter till kongressmingel och andra intrycksskapande politiska aktiviteter. Jag hoppas att hon menar allvar med sin vilja att bredda partiet. Antydan till en folklig vänster har vi inte haft sedan Gudrun Schymans bästa dagar. Ska Dadgostar lyckas med den uppgiften behöver hon emellertid röka ut allt vad kommunister heter i sitt parti. Förmår hon det så kan hon rentav ta upp kampen med Åkesson om att undvika sistaplatsen i svensk politik.