Jag ska inte hävda att jag gått och funderat på heder särskilt mycket i mina dagar. Substantivet "heder" har jag knutit till adjektivet att vara "hederlig" och så har det inte varit mer med det. Hederlig är ett positivt laddat ord och därmed är heder det också. Eller snarare var det också.Som ordet "heder" används idag i svenska språket leder det ju tankarna till allt annat än sådant som förknippas med hederlighet. Det visar sig dock att heder har varit mer förknippat med stolligt dödande långt före det att hedersmördandet tog fart i Sverige igen för 20 år sedan.
Kvartals vetenskapsredaktör Henrik Höjer populärdissekerade nyligen den slags speciella hederskultur som tog livet av tusentals unga européer för några hundra år sedan. Dueller i form av svärdskamper, med pistoler eller som fäktning med lättare stickvapen var en alls inte ovanlig företeelse bland inte minst unga ädlingar. I Populär Historia läser jag att "Under de sjutton år som Henrik IV regerade, från 1593 till 1610, lär fyra tusen fransmän ha mött döden i dueller, de flesta i den traditionella skogsgläntan i Bois de Boulogne, som blev ett veritabelt slagfält. Montaigne påpekade att duellanterna bara hade ett enda mål för ögonen: att döda motståndaren. Hämndens nyanser hade under hans tid försvunnit; det fanns inte längre något som kunde anses vara en liten förolämpning, och därför kunde inte heller någon liten hämnd komma ifråga."
Henrik Höjer berättar att han själv har prövat på Florettfäktning: "Min sons tränare beskrev sporten som en blandning av schack och motorcykeltävling. Man ska tänka och agera blixtsnabbt och leta blottor i flera led. Det är extremt ansträngande och svårt (--) Inför en fäktningsmatch får man adrenalinpådrag på ett helt annat sätt än inför en krockettävling eller padelmatch."
Höjer refererar till fäktaren och författaren Henning Österbergs bok Korsade klingor. Om fäktningens och duellerandets historia som kom ut på Atlantis förlag 2010. Österberg "skildrar denna märkliga europeiska hederskultur som växte fram efter medeltiden. Denna kultur handlade inte i första hand om att hålla kvinnors sexualitet i schack, utan om just manlig ära", skriver Henrik Höjer i Kvartal.
Duellerandets hederskultur avtog i ett slags löjets skimmer en bit in på 1800-talet. Livsmöjligheterna förändrades drastiskt med teknik, vaccin och vetenskap. Löjliga och blodiga seder om heder upplöstes i takt med framstegen. Låt oss hoppas att kvinnoförtryckets hederskultur snabbt går samma väg.