Mo Gård beskriver sig som ett kunskaps- och kommunikationsföretag som gör skillnad. Det håller jag med om till hundra procent. Under de 76 år som passerat från starten 1947 och till idag har så otroligt mycket hänt inom Mo Gårds verksamhetsområde. I inledningen av 75-årsboken konstateras att Mo Gård har undgått "den nedläggning som drabbat de flesta andra institutioner."
När Mo Gård öppnade sin verksamhet strax efter andra världskrigets slut så dominerade ännu en syn på de människor som "inte höll måttet" som oftast innebar att gamla, handikappade och fattiga "klumpades ihop" och placerades på institutioner.
Professor emeritus Hans Nilsson vid Linköpings universitet har skrivit boken om Mo Gårds historia. Han är som klippt och skuren för uppgiften. Hans två specialiteter är socialhistoria och lokalhistoria. Vilket är precis vad Mo Gård handlar om. Ett av kapitlen heter kort och gott "Bolagiseringen". Landstinget var huvudman för Mo Gård. Enligt den nya Omsorgslagen så skulle emellertid landstingets omsorgsverksamheter kommunaliseras. Vilket skulle innebära att Finspångs kommun skulle få ansvar för en verksamhet som efterfrågades och som var populär i många andra landsting (nuvarande regioner) och kommuner. Så och då kom frågan om en möjlig bolagisering av Mo Gård upp på bordet på allvar.
Efter utredningar bestämdes att ett bolagisering skulle genomföras. Ett aktiebolag bildades med landstinget Östergötland som största ägare med 48 procent av aktiekapitalet. Personalkooperativet på Mo Gård tecknade sig för 12 procent och de resterande 40 procenten fördelades på Finspångs kommun, Sveriges Dövas riksförbund och Förbundet Sveriges Dövblinda. Bolagets namn blev från 1994 "Resurscenter Mo Gård AB".
Mo Gård kom därmed att bli en tidig utförare av privat vård. Vilket vid den här tiden fortfarande var mer politiskt känsligt. Starten för bolaget blev turbulent också av andra skäl än politisk känslighet inför vård i bolagsform. Den ekonomiska krisen och ränteläget på 1990-talet ställde till problem även för Mo Gårds bolag. Chefer kom och gick och verksamheten stabiliserades allteftersom. I december år 2000 övergick verksamheten i stiftelsen Mo Gård med samma fem stiftare som tidigare varit aktieägare i Mo Gårds AB. Och stiftelseformen gäller fortfarande än idag.