Att vi lever i en narcissistisk tid är det nog inte många som ifrågasätter och att den blåses upp genom media är väl inte heller någon nyhet men frågan man bör ställa sig är vilka positiva effekter ett sådant samhälle kan erbjuda sina medborgare.
Många kända ansikten får på betald tid berätta om sin karriär, sitt feta bankkonto eller någon konflikt man har med någon annan känd person. Det finns kända personer som anser sig stå för akademisk bildning eller konstnärlig talang men som i nästa andetag figurerar i media och uttalar sig om någon annan känd person att föredra en toyboy framför en skrynklig medelålders herre, eller en kulturpersonlighet som kallar en författare för knapadelsfjolla, eller en socialdemokrat som inte röstar på S men har sålt sin lägenhet på Östermalm för 40 miljoner och orsaken är att den var för liten (endast 170 kvadratmeter) då vederbörande är i behov av en större " skrivarlya ".
Narcissism enligt Wikipedia
"En person som lider av narcissism är ofta charmant och vältalig, vilket kan möjliggöra för denna att dupera och manipulera. Narcissisten gör ofta ett starkt första intryck och har lätt att skapa ytliga kontakter, men har inte sällan svårt att behålla dem."
Man brukar ju hävda att chansen för att bli en bra människa är större ifall man har goda förebilder och det låter ju rimligt. Men då ställer jag mig frågan ifall dessa kända personer är goda förebilder och något att ta efter för att bli en bra människa. Är det bra ifall kändisar eller politiker också för den delen, som dessutom är förtroendevalda, använder härskarteknik för att förminska någon som lever eller tycker olika än man själv. Eller är det sunt ifall man skapar ett samhälle där det i betraktarens ögon ska framstå som lycka att ha så mycket tillgångar det bara går när man stänger butiken för gott för att vandra vidare till nästa liv ?
Min övertygelse är att goda förebilder inte är gårdagens personer som betraktades som genier oavsett avsaknaden av hyfs eller gott uppförande. Goda förebilder och drivna retoriker är vänliga, sakliga och utstrålar förnöjsamhet med det lilla vilket är raka motsatsen till att stå i strålkastarljuset på grund av sitt stora behov av personlig bekräftelse som ändå aldrig blir tillfredsställt.
