Frikyrkan och fiskalen stoppade sossarnas fest (1)

Mamma har skrivit ut sig själv från Höglandssjukhuset i Eksjö. När det är dags för det oundvikliga vill hon vara hemma i lägenheten på Prästgatan i Nässjö. Hon vet vad hon vill, 93-åriga Endis. Så nu får hon palliativ vård i livets slutskede, som det heter på vårdsvenska. Vi pratar om lite av varje. Men mest om hemtjänsten som inte kommer i tid. Och om politikerna som skär ned på äldreomsorgen trots att dom lovade motsatsen före valet. Vi avbryts av den höga klangen från väggklockan som varit i släkten sedan 1909. Mamma sträcker ut sin hand mot min och vill att jag sätter mig på sängkanten. Hon spänner ögonen i mig och jag förstår att det är något viktigt hon har att säga. Jag uppmanas gå till den gamla byrån i TV-rummet och leta efter ett gulnat papper som mamma grunnat över länge. Efter febrilt sökande hittar jag äntligen det jag söker. Jag hajar till. Dokumenten är undertecknade av landsfiskalen i Nässjö Tore Rydberg 1943. Min pappa Olof, som gick bort 1977 bara 54 år gammal, ville nog bevara dokumenten åt eftervärlden. Han trodde kanske att domen skulle bli hård mot att arbetare och frikyrkofolk bråkade om en sommarfest med dans på en äng när andra världskriget rasade nära Sverige. Pappren blev liggande i byrån år efter år. Sannolikt hade pappa tänkt att ta fram dem en dag. Och visa oss sju barn vilka märkliga politiska strider han utkämpade på de lokala barrikaderna. Nästan 80 år senare sitter mamma och jag på sängkanten och analyserar och skrattar åt hur det var. Mamma var bara 14 år och arbetade i Danielssons affär när det begav sig. Fredriksdals arbetare på möbelfabrikerna hade just organiserat sig och bildat samhällets socialdemokratiska arbetarekommun. Med två av mina morbröder, Erik och Valter, i den första styrelsen. Medlemsavgiften var 50 öre och mötena många. Och tiderna var svåra. Kritiken var hård mot att ransoneringskupongerna var orättvist fördelade mellan olika familjer. Maten räckte inte för att mätta de stora barnfamiljernas munnar. Arbetarekommunen skickade arga skrivelser till kristidsnämnden i Barkeryds kommun. Fabriksarbetarna samlade in både pengar och mat till de hårdast drabbade familjerna i samhället. Mitt under de här tuffa beredskapsåren vill arbetarna i Fredriksdal bryta tristessen med att ha en fest en helg, ett sätt att glömma eländet i världen för en stund.