Drygt två decennier har passerat sedan Andrev sa tack och adjö till reporterjobbet på tidningen (ett uppdrag om att bege sig till Himmelstalund för att träffa tennislegendaren Björn Borg blev droppen för Andrev som då hette Bergström i efternamn).
– Jag skulle dit som en sorts kändisjournalist. Det var då jag bestämde mig för att inte bli reporter, berättar 47-åringen.
Nu gick det ändå ganska bra för Norrköpingssonen, som visserligen stannade kvar inom tidningsbranschen, men inte som flängande reporter med stundtals skämmiga uppdrag på fältet.
– Jag vill inte jobba mot deadlines, det blir inte bra eftersom jag tar mitt skrivade på så stort allvar. Det var kul att sitta på pressläktaren och följa IFK, men jobbigt att ringa till en tjurig Olle Nordin eller Kent Karlsson inför en match. Jag hade telefonskräck och gjorde allt för att slippa. Jag kunde slå alla siffrorna i telefonnumret, men hoppa över den sista. Sedan kunde jag förklara för kollegerna på sporten att ingen svarat.
I stället blev det olika tjänster hos Aftonbladet, tv-jobb och idag är han hyllad krönikör hos Dagens Nyheter. Andrev har tidigare gett ut krönikesamlingen Ditt lilla mörker i ljuset och nyligen debutade han som romanförfattare med Jävla karlar. Båda böckerna är utgivna på Polaris bokförlag.
”En gång hade jag sju pappor på sju år. Det här är berättelsen om de åren.”
Så beskriver han själv den 300 sidor tunga boken som till största delen handlar om hans sju år i Norrköping på 1980-talet. "Tung" är kanske förresten fel ord att använda, inser han själv.
– Enkelt uttryckt handlar den om att växa upp med struliga föräldrar i Norrköping. Den är förstås svart i vissa delar, men jag vill ändå kalla boken en svart komedi, den fick inte bli för sorglig. Jag tycker ju det är roligt med struliga människor och min mamma hade en förmåga att hitta odugliga exemplar av män.
De sju papporna i boken anonymiseras med täcknamnen Växtmagikern, Konstnären, Tjuven, Prästen, Mördaren, Kanotisten och Indianen. Den sistnämnde är förövrigt Andrevs biologiska pappa.
Själv lämnade han Norrköping för många år sedan ("efter att ha bott i stadens alla delar utom de fina"). I samband med att han skrev Jävla karlar åkte han på researchturné i sina barndomskvarter.
– Boken tar sin början vid Ensjön där vi bodde ett tag. Jag knackade på hos familjen som bodde i vårt gamla hus och jag fick ta en titt inomhus. Det kändes lite kusligt och det såg inte riktigt ut som jag mindes, men barndomsminnen kan vara opålitliga.
Den 21 augusti kommer Andrev till Söderköping för att prata om sin debutroman.
– Det ska bli kul, jag ska tala i biblioteket och om jag förstått saken rätt så ligger det på platsen där Rallarns kiosk fanns tidigare. Där jobbade min mamma ett tag och jag tyckte det var en lyxig period i mitt liv. Jag gick ju på Walldorfskola och vi fick inte äta kött där så det blev hamburgare hos mamma i stället.
Vad tycker din mamma om boken?
– Det var naturligtvis tungt för henne att läsa, det var det.
De sju papporna?
– Jag har ingen kontakt med mina styvpappor och räknar inte med att någon ska höra av sig om boken.
Din debut har fått ett fint mottagande av recensenterna, blir det fler böcker?
– Det finns idéer. Jag skulle gärna skriva en regelrätt saga på heltid, men det är dyrt. Konjunkturen är inte anpassad för bokskrivande, konstaterar Andrev Walden.