Älskar ni mig?
I både Spanien och Frankrike bildades på 1930-talet folkfronter, som motvikt till högerextremismen. Fronterna bestod av socialdemokrater, kommunister och liberaler. (Socialdemokrater i Södra Europa kallar sig socialister.) Även fackföreningar och andra folkrörelser ingick. Liksom t ex frimurarna, som förföljdes hårt i Italien och Tyskland.
Den franska folkfronten hann att genomföra många sociala reformer innan den sprack på inre motsättningar, under den dåvarande politiska turbulensen. Sociala reformer som då var världsunika, men som efter andra världskriget kom att genomföras i större delen av Europa. Mest känt är kanske införandet av två veckors semester. Liksom det stora uppsvinget för kulturen, inte minst filmen. Filmfestivalen i Cannes är till exempel ett barn av Folkfronten. Kulturhus byggdes över hela det stora landet. Skådespelaren Jean Gabin, författaren Albert Camus och poeten Louis Aragon är namn som förknippas med folkfronten
Folkfronten i Frankrike leddes av Leon Blum. Författaren och journalisten Olle Svenning har nu gett ut en biografi av honom med titeln ”Älskar ni mig?” (Albert Bonniers förlag 2021)
Likheten mellan 1930-talet och nutiden är på många sätt slående. Därför är den nya biografin mycket intressant för politiskt intresserade. I synnerhet för liberaler, socialdemokrater och vänsterpartister. På köpet följer en stor portion fransk kulturhistoria.
Leon Blum föddes 1872 i en judisk familj. Det är ett riktigt understatement att han drabbades hårt av antisemitismen. Han hånades som jude under årtionden före andra världskriget. Blum tvingades sedan att sitta i flera koncentrationsläger, både i Frankrike och Tyskland.
Men han tillhörde de ”viktiga” fångarna och fördes i krigets slutskede till italienska alperna för att användas som bytesobjekt. Av detta blev intet och dessa fångar befriades av italienska partisaner och USA.
Leon Blum är en av den europeiska socialdemokratins främsta ideologer och partiledare. Till saken hör att socialdemokratin i Frankrike fram till 1980-talet var det mindre partiet på vänsterkanten i Frankrike. För att nå makten och kunna omvandla samhället måste Blum, liksom senare Mitterand, samarbeta med kommunistpartiet. Detta samarbete, som i Blums fall även omfattade ett liberalt parti, blev för både Blum och Mitterand så populärt att majoritet uppnåddes i fria val. Socialistpartiet ökade mest och blev också störst. Idag borde en sådan folkfront kanske vara lättare att uppnå och hantera.
En skillnad är ju att inget av dagens vänsterpartier styrs från ett annat land. Vilket var fallet med de franska kommunisterna som under 1930-talet var en del av Sovjetblocket. Givetvis skulle det inte vara någon dans på rosor för en folkfront i dagens Europa. Det ser vi i Sverige med den stora skillnaden mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet eller de liberaler som finns kvar. Men studier av den franska folkfronten skulle kunna vara till stor hjälp. Olle Svenning har lyckats placera en historiebok mitt i en liknande politisk process. Här kommer ett exempel. Den 6 februari 1934 i Paris, en demokratiskt framröstad regering kan inte tillträda pga protester från upproriska högerdemonstranter. 6 januari 2021 liknande grupperingar stormar Kapitolium i Washington för att förhindra ett valresultat.