Vi lever i en idyll av ordning och reda. Allt är liksom genomtänkt och klart. I politiken flockas alla runt det slags ordning och reda som uppkommer när statsbudgetens siffror för utgifter och inkomster hänger ihop på ett hjälpligt sätt. Låt vara att några av de politiska partiernas påståenden om ekonomiska samband lutar betänkligt åt det mer drömska och fantasifulla. Poängen är att även de värsta excesserna av önsketänkande ska pressas in under ordningens och redans paradigm.
"Vi har räknat på det här. Alla våra förslag är finansierade i god ordning", är talepunkt 1A för alla de ekonomisk-politiska talespersoner som flockas på Helgeandsholmen.
"Reformutrymmet" anges till ett visst antal miljarder kronor. Sådana uträkningar indikerar ordning och reda. Här talar kvinnor och män som verkligen har tänkt igenom saker och ting: Vi har koll!
Signalen om full kontroll förstärks ytterligare när partierna presenterar imponerande beräkningar på att den ena eller andra reformen kommer att skapa 13 000 nya jobb eller 7 000 nya jobb eller 2 000 nya lärare eller 15 000 ytterligare studenter eller si eller så många procentenheters sänkning av klimatfarliga utsläpp eller bättre förutsättningar för företag med ett visst antal anställda medarbetare.
Jag har inget emot ordning och reda. I varje fall inte om alternativet är oordning och oreda. Om alternativet däremot är mer av tillväxt och framsteg ställer sig saken i en helt annan dager.
Jan Jörnmark är docent i ekonomisk historia. Nyligen gav han ut boken Krisen (2013). Temat för text och fotografier är Europas utveckling under 1960-, 70- och 80-talen: något av Jörnmarks specialområde alltsedan han i början av 1990-talet disputerade i just detta ämne.
Jag läser för min del Krisen som en appell för slumpens, tillfällighetens och möjligheternas plats i politik och samhälle.
I bokens prolog citeras den gamle bolsjeviken och Stalinkritikern Lev Trotskij. Jörnmark skriver att Trotskijs ord drabbade honom som ett "knockoutslag": "Hela den historiska processen handlar om hur historiska utvecklingsförlopp bryts genom tillfälligheter. Vore vi biologer skulle vi säga att samhällsutvecklingen bestäms genom det naturliga urvalet av tillfälligheter."
Elegant formulerat onekligen. Ett grundslag mot alla former av ödestro och ett dråpslag mot alla stora planekonomiska samhällssystem, som till exempel kommunism.