Förra söndagen (5/12) publicerade Expressens kultursida Stefan Ingvarssons artikel "Arvet frĂ„n Sovjet driver vaccinvĂ€gran i Ăsteuropa. Artikelns utgĂ„ngsord Ă€r magnifikt och brutalt sammanfattande: "Trettio Ă„r senare Ă€r sovjetsystemets mest bestĂ„ende arv en envis misstro mot alla former av solidaritet och samarbete." Och det Ă€r vĂ€l sĂ„ det gĂ„r och sĂ„ det blir. NĂ€r staten exploaterar och bestĂ€mmer art och form för sĂ„dant som solidaritet och samarbete sĂ„ blir det fel och tokigt och tvĂ€rtom i de breda folklagren. Solidaritet och samarbete Ă€r djupt personliga och civilsamhĂ€llesrelaterade företeelser. NĂ€r makten - sĂ€rskilt suverĂ€na makter som diktaturer med stort vĂ„ldskapital som Sovjet i sina fornstora dar - uppmanar sitt folk och sina undersĂ„tar till solidaritet och samarbete sĂ„ Ă€r det inte konstigt om mĂ€nniskor i allmĂ€nhet anar konspiratoriska ugglor i mossen. Vad Ă€r det ute efter nu? Vad Ă€r det nu som har gĂ„tt snett i nĂ„got laboratorium/bank/krig/statligt företag som vi nu ska fĂ„ skulden för?
Stefan Ingvarsson beskriver i sin artikel i Expressen att det inte enbart Ă€r Sovjetminnen och diktaturreflexer som fĂ„r mĂ€nniskor i de allra flesta östeuropeiska lĂ€nder att avstĂ„ frĂ„n att vaccinera sig. Han berĂ€ttar om ett nyligt besök pĂ„ en marknad i Ukraina; ett av de lĂ€nder vars befolkning drabbats allra hĂ„rdast av pandemin med Covid-19: "Redan under min första dag i landet hamnar jag i en situation som kĂ€nns som en sliten klyscha: en man reagerar pĂ„ min mask och handsprit pĂ„ en marknad och ropar âTro inte pĂ„ allt de sĂ€ger, Ă€t vitlök och ta en munfull av hembrĂ€nt mot viruset. Inget annat behövsâ. En mycket, mycket lĂ„ng historia av undermĂ„lig sjukvĂ„rd har gjort Ăsteuropa till ett av huskurernas frĂ€msta hemvister pĂ„ jorden."
DÄlig sjukvÄrd och dÄlig utbildning bidrar sjÀlvklart till att ge skrönor och konspirationsteorier luft och spridning i Ukraina och andra gamla kommunistdiktaturer; lÀnder som inte sÄ sÀllan i sin tur tagits över av fortsatt mer eller mindre korrumperade och misstrodda politiker. Det Ingvarsson framförallt sÀtter fingret pÄ Àr emellertid att den pÄtvingade "solidariteten" under kommunismen har lÄngtidsmarinerat mÄnga medborgare i misstroende och misstÀnksamhet i en förfÀrande och mycket dödlig omfattning. Diktaturens kultur har kvar sitt grepp.
