Förra söndagen (5/12) publicerade Expressens kultursida Stefan Ingvarssons artikel "Arvet från Sovjet driver vaccinvägran i Östeuropa. Artikelns utgångsord är magnifikt och brutalt sammanfattande: "Trettio år senare är sovjetsystemets mest bestående arv en envis misstro mot alla former av solidaritet och samarbete." Och det är väl så det går och så det blir. När staten exploaterar och bestämmer art och form för sådant som solidaritet och samarbete så blir det fel och tokigt och tvärtom i de breda folklagren. Solidaritet och samarbete är djupt personliga och civilsamhällesrelaterade företeelser. När makten - särskilt suveräna makter som diktaturer med stort våldskapital som Sovjet i sina fornstora dar - uppmanar sitt folk och sina undersåtar till solidaritet och samarbete så är det inte konstigt om människor i allmänhet anar konspiratoriska ugglor i mossen. Vad är det ute efter nu? Vad är det nu som har gått snett i något laboratorium/bank/krig/statligt företag som vi nu ska få skulden för?
Stefan Ingvarsson beskriver i sin artikel i Expressen att det inte enbart är Sovjetminnen och diktaturreflexer som får människor i de allra flesta östeuropeiska länder att avstå från att vaccinera sig. Han berättar om ett nyligt besök på en marknad i Ukraina; ett av de länder vars befolkning drabbats allra hårdast av pandemin med Covid-19: "Redan under min första dag i landet hamnar jag i en situation som känns som en sliten klyscha: en man reagerar på min mask och handsprit på en marknad och ropar ”Tro inte på allt de säger, ät vitlök och ta en munfull av hembränt mot viruset. Inget annat behövs”. En mycket, mycket lång historia av undermålig sjukvård har gjort Östeuropa till ett av huskurernas främsta hemvister på jorden."
Dålig sjukvård och dålig utbildning bidrar självklart till att ge skrönor och konspirationsteorier luft och spridning i Ukraina och andra gamla kommunistdiktaturer; länder som inte så sällan i sin tur tagits över av fortsatt mer eller mindre korrumperade och misstrodda politiker. Det Ingvarsson framförallt sätter fingret på är emellertid att den påtvingade "solidariteten" under kommunismen har långtidsmarinerat många medborgare i misstroende och misstänksamhet i en förfärande och mycket dödlig omfattning. Diktaturens kultur har kvar sitt grepp.
