Men, säger Springsteen med ett frågetecken, kanske är det där med att hela tiden vara i rörelse egentligen bara är att vi är på språng?
Han utvecklar inte tankegången mer än så. Utan jag tror att han räknar med att vi ska förstå ändå. Att oavbrutet vilja röra sig framåt – och att ständigt befinna sig på språng – är inte riktigt samma sak. Den som vill kan förflytta sig också i sakta mak, medan den som springer runt i stor iver mycket väl kan tappa riktningen.
Att göra ständiga språng, utan riktning, är inte ett sätt att röra sig framåt.
Jämför gärna med hur den svenska modellen brukar betraktas som en långsamt malande apparat. Politik tar sig följande former: Först gör gedigna utredningar; alternativa lösningar under söks; försöksverksamhet genomförs; breda remissrundor engagerar alla som har intresse; och först när allt är klappat och klart tas det slutgiltiga beslutet, som görs med målsättningen om politisk konsensus.
Utan maximal politisk enighet finns risk att beslutet inte får tillräcklig effekt, eftersom alla relevanta aktörer drar öronen åt sig i fruktan att ett maktskifte kan rycka undan mattan för verksamheten.
Bra exempel är vad som hänt med arbetsmarknadspolitiken. Där duttar alla partier och blockkonstellationer fram och tillbaka, år för år, mandatperiod för mandatperiod, så att ingen till slut vet vad det är som gäller.
Nu är vi mer infekterade av den ordning som gäller i många andra länder. Nämligen att politikerna inleder med att ta ett beslut om en viljeriktning, för att sedan försöka ta reda på hur det ska gå till. Vilket kan leda till att de politiska fanfarerna vid själva startskottet visar sig ohyggligt överdrivna.
Och då kommer ett nytt fyrverkeri av högt ställda ambitioner. Som försvinner ner i en virvel av administrativa motgångar.
För att beskriva de två modellerna brukar statsvetare använda sig av fabeln om haren och sköldpaddan. Några gör stora skrytsamma bombastiska språng, med resultat att de kan snubblar på de egna fötterna och glömmer bort riktningen, medan andra, som den svenska modellen, bygger på sköldpaddans målmedvetna kravlande.
Tillbaka till Springsteen. Ett av spåren på plattan Western Stars från 2019 handlar om en liftare, vars inställning är att följa vinden, utan karta, och det verkar också vara vad politik blivit:
Maps don't do much for me, friend
I follow the weather and the wind”