Det är ett påhittat exempel. Men lärorikt. Det börjar med Zlatan. Sen följer de andra efter. Det väller in idrottspersonligheter som kommer hit med sina intjänade miljoner.
Vilket innebär att skillnaderna mellan rika och fattiga ökar när några superrika slår sig ner här.
Är det ett problem?
Knappast.
Visst, priserna på attraktivt boende åker i höjden eftersom vi kan misstänka att dessa superrika vill bo som i ett vitrinskåp med utsikt över havet, ha sin lyxbåt vid bryggan nära bostaden, samt räknar med att kunna bygga ett fett plank för att hindra insyn från nyfikna.
Och vi fattiga satar kommer förstås att känna oss en smula avundsjuka eftersom vi inte har det lika bra.
Men samhället i sin helhet får det liiiiite bättre eftersom vi kan anta att mångmiljonärerna som flyttat hit också betalar skatt. Samt gör Östergötland till mer attraktivt för dem som vill bo och leva på en plats som känns framgångsrik och utvecklande.
Vi får det i vart fall inte sämre för att några rikare flyttar in. Skillnaderna ökar, men inte klyftorna.
Dessutom, det finns en viss skillnad mellan idrottare som blir svinrika och personer som ärvt pengarna. De förra har i vart fall fått svettas ihop sina slantar, bokstavligen, medan de andra fått sina stekta sparvar instoppade i truten när de föddes.
Vi har oftast lättare att acceptera att någon blivit välbeställd av egen kraft, än att de fått silvret serverat.
Av detta kan vi dra en annan slutsats. Nämligen att vi har goda anledningar att acceptera skillnader som beror på människors egen ansträngning. Eller som S skrev i sitt program 1960:
”Kampen för jämlikhet riktar sig mot alla slags klasskillnader, vare sig de gäller ekonomisk ställning, social behandling eller kulturella möjligheter. Socialdemokratin vänder sig därför mot inkomstskillnader, som betingas av sociala och ekonomiska privilegier och maktpositioner, medan den godtar en differentiering, som grundas på skillnader i arbetsinsats, yrkesskicklighet, ansvar eller initiativkraft.”
Det är därför som S har uppfattningen att alla som kan ska jobba, av den enkla anledningen att välfärd kommer ur arbete.
Det vi däremot inte accepterar är att det finns klyftor, alltså hinder för människor som vill förändra sin tillvaro genom egna ansträngningar. Det ska alltid finnas chanser att skaffa sig stekta sparvar, att utvecklas, i stort som smått.