All likhet ska inte föraktas. Alla skattefinansierade skolor bör till exempel möta likartade resultatkrav. När det kommer till det pedagogiska är det däremot helt befängt med likriktat normtänkande.Lärarnas pedagogiska insatser och arbetsmetoder behöver ständigt anpassas till just de elever som man just då har ansvaret för. På motsvarande sätt bör elevers val av skolor anpassas till de profiler och pedagogiska inriktningar som skolorna erbjuder. Det är först med ett sådant förhållningssätt som urvalet av tillfälligheter, experiment och alternativ har förutsättningar att bli tillräckligt omfattande för att det "plötsligt ska hända" även i de mest hopplösa av utbildningssituationer.
Skolans omfattning - ungefär 1,2 miljoner elever och 125 000 lärare (vuxenutbildning och förskolor oräknade) - utgör i sig själv ett formidabelt hav av tillfälligheter och möjligheter. Här finns närmast oräkneliga tillfällen till pedagogiskt utvecklande och livschansskapande möten. Blotta tanken att man ovanifrån och i förväg ska skapa former för alla dessa möten är absurd. Elevers och lärares personligheter behöver vidsträckta friområden för att ge maximal nytta för eleverna och därmed för Sveriges framtid.
En växande andel av alla elever och lärare är knutna till fristående huvudmän, vilket i väsentlig mening kan bidra till ett ökat utbud av chanser. I det gamla, inlåsta och under 1980-talet alltmer impopulära systemet var eleverna placerade i administrativa upptagningsområden. En elev som var skriven på Storgatan 17 i Storstad fick en kallelse till den skola i vars upptagningsområde Storgatan 17 ingick. Mer var det inte med det. Systemet fungerade tämligen väl så länge samhället var hierarkiskt och klassbundet förutsägbart. Skolan var en ovanifrån regisserad institution där merparten av begåvningsreserven efter några års studier placerades på varven, på mekaniska verkstäder, i massafabriker, på Postgirot, i hemsamaritkollektivet eller i diversearbetarbranschen.
När den gamla och sorterade samhällsordningen luckrades upp av tidens tand så trädde individerna fram ur kollektivet på ett dittills okänt sätt. Skolan betraktades inte i samma höga grad som tidigare som ett socialt stabilt transportband mot en given vuxentillvaro i arbetslivet. Skolvalet infördes. Fristående skolor startades.