Mo Gård beskriver sig som ett kunskaps- och kommunikationsföretag som gör skillnad. Det håller jag med om till hundra procent. Under de 76 år som passerat från starten 1947 och till idag har så otroligt mycket hänt inom Mo Gårds verksamhetsområde. I inledningen av 75-årsboken konstateras att Mo Gård har undgått "den nedläggning som drabbat de flesta andra institutioner."
När Mo Gård öppnade sin verksamhet strax efter andra världskrigets slut så dominerade ännu en syn på de människor som "inte höll måttet" som oftast innebar att gamla, handikappade och fattiga "klumpades ihop" och placerades på institutioner. I Sverige fanns, som i andra liknande länder, stora "mentalsjukhus" ute i bygderna där människor på undantag kunde placeras hur länge som helst.
I ett lärorikt förord i boken går Mo Gård igenom hur tiderna och attityderna och benämningarna har skiftat och utvecklats: "I mitten av 1900-talet nådde de socialpolitiska reformerna även de utvecklingsstörda. År 1944 kom en lag som ålade landstingen att anordna skolutbildning för "bildbara sinnesslöa barn. (--) Det är i den andan som institutioner som Mo Gård kom till."
"Sinnesslöa barn" är ju en benämning som i dagens ljus framstår som förskräcklig och nedsättande och diskriminerande. Dåtiden bör dock inte dömas av nutiden utifrån sådana preferenser. 1944 är alls inte längesedan - endast 79 år har gått sedan dess. Men det var ändå på många sätt ett helt annat och hårdare samhälle. Jämställdheten som vi känner den idag fanns knappt. Det var helt tillåtet för både föräldrar och lärare att slå barn och elever. Den "sinnesslöe" hamnade mycket långt ner i hierarkin och utsattes för värre övergrepp än många andra. Min poäng är att den svåra situationen för dessa barn inte främst bör tolkas som ett isolerat angrepp utan mer förstås som en utlöpare av ett allmänt sett hårdare samhälle.
Steg för steg utvecklades samhället på bred front. Hur människor med funktionshinder av olika slag möttes och betraktades kom alltmer i förgrunden. I förordet skriver Mo Gård om en utveckling som blir mer markant från 1968 då Omsorgslagen började gälla: "Den utvecklingsstörde skulle erbjudas egen bostad, arbete och fritid liknande andra människors villkor så långt som detta var möjligt." En ny tid var på plats. Och Mo Gård började stiga fram i fronten.