Det är ett fascinerande stycke nutidshistoria som den historiskt intresserade och liberale Anders Johnson har arbetat fram. Johnson har en enastående produktivitet och står bakom mängder av biografier och böcker om svensk ekonomisk och politisk historia. "Han har skrivit eller medverkat i över 150 böcker, bland annat biografier över Gustaf Dalén, Gustaf de Laval, Torgny Segerstedt och Anna Whitlock. Han har även skrivit om svensk invandringshistoria och svensk entreprenörshistoria", skriver Adlibris på sin säljsida. Och nu har han tagit sig an Kerstin Hesselgren. Kvinnan som vid 50 års ålder 1921 blev invald i riksdagens första kammare. Som den första kvinnan av alla.
Johnsons skildring av Kerstin Hesselgrens yrkesliv och politiska engagemang är samtidigt en berättelse om ett Sverige som långsamt lär sig att tvätta sig, att gå i skolan, att slåss och supa mindre, att inte slå barn och att organisera sig för bättre bostäder och arbetsförhållanden. Kerstin Hesselgren arbetade som bostadsinspektris under två år runt sekelskiftet. Det var ett hårt arbete där hon ständigt gästade slummiga bostäder där väggarna var svarta av mögel. Hon undervisade bland annat om hur tegelstenar skulle värmas på spisen för att sedan staplas upp mot de fuktiga väggarna. "En tegelsten kunde dra ut nio liter vatten", berättar hon. Johnson berättar också om Kerstin Hesselgrens stora insatser inom skolan. Ett exempel: I januari 1906 hölls ett möte där Hesselgren med flera skulle bilda en förening för skolkökslärarinnor för att den vägen påverka hälsan och mathållningen i de svenska hemmen. På mötet medverkade flera framstående personer med tal och föredrag. I flera av föredragen kan man ana ett nytt förhållningssätt till barn och ungdomar som så sakta skulle erövra det svenska samhället: "Lärarinneseminariets rektor Leonard Wærn framhöll nödvändigheten av att vid uppfostran ta mer hänsyn till lärjungarnas känsloliv: »Det är med kärlek och sympati och ej med hot och skrämsel som man når längst med barnen och därför beror ofantligt mycket på att läraren har en stark och harmonisk lynnesförfattning."
Kan det sägas vackrare?
Anders Johnsons bok är ett litet mästerverk. Jag önskar att alla skulle läsa den. Extra gärna ser jag att alla riksdagspolitiker tar den till sitt hjärta.