Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Andan från det förflutna kan återfödas i nuets former

Under några söndagar runt årsskiftet och framåt bjuder Folkbladet Söndag på en serie artiklar där vår politiske redaktör diskuterar konservatismens plats i dagens samhälle. Detta är den tredje delen i serien. De två första texterna publicerades 19 december och 2 januari.

Lars Engqvist på väg in på SSU expeditionen vid Gullmarsplan i Stockholm. Det är 1970-tal och Engqvist var redan då sensibel för tidsandan skriver Widar Andersson.

Lars Engqvist på väg in på SSU expeditionen vid Gullmarsplan i Stockholm. Det är 1970-tal och Engqvist var redan då sensibel för tidsandan skriver Widar Andersson.

Foto: TT

Kultur2022-01-09 07:55

Anders Lidström är professor i statsvetenskap vid Umeå universitet. I sin forskarrapport ”Socialdemokratins tillbakagång 1973–2014” bekräftade Lidström de iakttagelser och förutsägelser som Jan Lindhagen och Macke Nilsson gjorde nästan 50 år tidigare i sin omtumlande bok "Hotet mot arbetarrörelsen." Det Lindhagen och Macke Nilsson såg runtomkring sig då kunde Lidström se i sin backspegel nu. Socialdemokraterna tycks – i vart fall som dominerande maktparti på den nationella nivån - vara hårt knutna till vissa och alltmer förflutna samhällsformer. 

Jag minns att vi som ungdomar i SSU läste ”Hotet mot arbetarrörelsen” och lyssnade på föredrag av Jan Lindhagen. Han var en kontroversiell stjärna inom S som det var lätt att dras till som ung och sålunda lite extra öppen för tro och förhoppningar.

När jag nu läser boken igen blir jag överraskad av de sorgset tillbakablickande perspektiven. Vad jag kommer ihåg så var det alls inga sådana känslor som sköljde genom mig då när det begav sig. Snarare tvärtom; Jan Lindhagen var något slags intellektuell upprorsperson som i konflikt med partietablissemanget manade oss att agera för förändring; så minns jag det hela. Men förmodligen var det så att vi drogs bakåt; inte framåt. Vi var konservativa, men förstod det inte. Hade vi förstått det så hade vi säkert ivrigt förnekat det. Att framstå som konservativ var ingen önskeposition för en ung socialdemokrat på 1970-talet…

Ungdomsrörelsen inom S kännetecknades under den här tiden - under ledning av den redan då ytterst sensible SSU-ordföranden Lars Engqvist – av kampanjer för folkrörelsernas renässans i stort och smått. Fritidsgårdar skulle drivas av föreningar; inte av kommuner. Eleverna på skolor skulle kunna städa och duka; ta ansvar för sitt och inte bara förlita sig på offentligt anställda servicepersoner. Jag har inte talat med Lars Engqvist om detta; men förmodligen anade han – en av de riktigt stora och känselsprötförsedda politikerna i sin generation – liknande samband som Ernst Wigforss. De tider som har varit de har varit. Däremot kan andan från det framgångsrika i det förflutna kanske återskapas och återfödas. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!