När konceptkonstnären och koreografen Dalija Acin Thelander satte upp "Myriader av världar" på Operan i Stockholm 2017 blev den en omedelbar succé. Föreställningen riktade sig till spädbarn, och med "Hjärtat inuti" är hon nu tillbaka med ett verk riktat särskilt till barn med funktionsvariationer.
Att "Hjärtat inuti" är immersiv – att publik och dansare delar scenutrymmet och interagerar – är själva hjärtat av föreställningen, menar Acin Thelander.
– Det är otroligt viktigt att barnen får röra sig fritt som de vill på scenen, med eller utan stöd, och helt utan att bli bedömda. Det finns inget beteende som är rätt eller fel. Och att föräldrar fritt får bära runt på barnen så att de verkligen får tillgång till vad de vill i verket. De måste också få prata eller ropa eller vokalisera på vilket sätt de behöver, säger hon.
Flexibilitet
"Hjärtat inuti" utspelas i en fascinerande och ständigt föränderlig värld som blir till en lekfull resa i åtta scener. Tillsammans med tre dansare och en sångare får barnen, och de vuxna som är med, uppleva ett flöde av rörelser, sånger och viskningar, i en scenbild inspirerad av den mikroskopiska världen.
För Dalija Acin Thelander har arbetet med verket inneburit att hon inte har kunnat luta sig mot de traditionella teatraliska ramarna. Hon vill inte att publiken ska behöva uppleva fler begränsningar än de redan gör i vardagen. Istället krävs en stor flexibilitet i verket så att dansarna ska kunna ta förändringar på volley. Det finns en koreograferad struktur för scenerna, men också en rad strategier för hur de ska agera i olika situationer.
– Från början till slut måste de vara uppmärksamma på om något förändras hos ett barn – det kanske inte vill vara nära, för att sedan vilja det, för att sedan inte vilja det igen. De måste hålla dem under noga uppsikt och även vara uppmärksamma på hur barnen interagerar med de andra dansarna, säger hon.
Annan strategi
Att skapa ett verk riktat till just barn med funktionsvariationer har inte varit mer utmanande än att skapa verk för dem utan, menar hon. Det är bara en annan strategi.
– Det handlar om att hela tiden lära sig, eftersom även om två barn har samma diagnos så ser den sällan likadan ut för dem. Därför finns det inga garanter för att föreställningen ska lyckas – saker som inte funkar kanske inte funkar på dig heller, eller hur? Det gäller att vara öppen och responsiv och att inkludera alla i upplevelsen, säger Acin Thelander.
Det gäller även de vuxna. De måste vara nyfikna och tycka om att vara med för att "Hjärtat inuti" ska fungera. Och även där har dansarna ett ansvar – dessa måste se de vuxna i rummet också, understryker Acin Thelander:
– Föräldrar vill, med de bästa intentioner, ofta rikta barnens uppmärksamhet åt ett särskilt håll. Men barn vill röra sig fritt. Därför försöker vi hjälpa föräldrarna att släppa taget lite, att slappna av och samtidigt stötta barnet, för då brukar fantastiska saker börja hända.
Marginaliserade
"Hjärtat inuti" är en viktig föreställning helt enkelt för att den riktar sig till en publik som ofta får leva med att vara marginaliserade, menar Dalija Acin Thelander. Hon möter ofta föräldrar till barn med funktionsvariationer som uttrycker att de är vana vid att deras barn ses som ett samhällsproblem eller ett medicinskt fall, men i och med den här typen av verk väcks känslan av att vara värd att få ta del av alla typer av upplevelser.
– Vi måste skapa fler sådana här upplevelser på lång sikt. Alla är värda lika mycket och det måste skapas mer utifrån allas perspektiv. Allas förutsättningar måste skrivas in i de här verken från start – man ska inte behöva känna att något bara har justerats, då hamnar man utanför.