Jimmie Åkesson föddes i maj 1979 i Ivetofta församling i Skåne. Han är sedan maj 2005 partiledare för Sverigedemokraterna och sedan 2010 riksdagsledamot. Jimmie Åkesson är grymt erfaren för att vara så pass ung. Innan han valdes till partiledare var han ordförande för partiets dåvarande ungdomsförbund i sex år. Med tanke på den rätt brutala politiska utanförskapsmiljö som han har verkat i under många år så förefaller Åkesson att vara påfallande "frisk" och balanserad. Förmodligen är han - som det brukas sägas - ett "politiskt djur" som har både gälar och lungor och som har professionell distans till allt internt och externt elände och påhopp och konflikter som under lång tid präglat hans dagar. Skillnaden kunde knappast vara större än vad den är mellan då och denna sommar nu 2021, då SD står på randen till att kanske teckna ett samarbetsavtal med en möjlig regeringsbildare inför valet 2022. Jimmie Åkesson har kort sagt visat sig kunna växa med uppgiften. Att leda ett bespottat "rasistpartis" ungdomsförbund som slåss med slagsmålsvänstern och som behandlas som luft av övriga partier och media och som når någon enstaka procent eller promillen i riksdagsvalen; det är en uppgift. Att leda Sveriges tredje största riksdagsparti som i stort består av tidigare socialdemokrater och moderater; det är en annan uppgift. Att förändras med uppgiften utan att för den sakens skull göra övervåld på sig själv och den man är; det är den tredje uppgiften. Och dit når inte särskilt många.

Jag har träffat Jimmie Åkesson vid några tillfällen. Dels vid ett seminarium i SD: s stora tält i Almedalen i början av juli 2018 då jag och Stig-Björn Ljunggren delade estrad med Åkesson i en diskussion om hans bok om Per-Albin Hansson "Det moderna folkhemmet" och dels i början av juni 2020 då han var gäst i Folkbladets podd "Widar Möter".  Min bild av honom är just att han klarar den tredje uppgiften. Han är brett politiskt intresserad, han förstår politik instinktivt och han förmår att krympa helheten till ett minimum och köra ut en ganska smal och hårt vinklad uppfattning för att på det sättet, inte minst med hjälp av sina meningsmotståndare, uppnå förändringar i helheten. Denna förmåga är en del av socialdemokratins framgångskod som närmast ständigt regeringsparti. Åkesson och SD har samma instinkter och kompetenser. I valet 2018 fick SD lite drygt 17 procent av riksdagsrösterna. Valet 2022 kan det kanske bli lite mer. I så fall blir den tredje uppgiften ännu lite tuffare.