Filmrecension
The Man Who Sold His Skin
Cnema
Regi: Kaouther Ben Hania
I rollerna: Yahya Mahayni, Dea Liane, Koen De Bouw, Monica Bellucci, Saad Lostan, Darina Al Joundi med flera.
Konstnären Wim Delvoye har gjort en tatuering på Tim Steiner och sålt den som konst. När Steiner går bort ska hans hud skäras ut och ramas in för att fortsätta finnas som ickelevande konst. Tre gånger per år ska Tim Steiner sitta på ett museum för att hänga där som konstverket "TIM". Absurditeten eller kreativiteten i detta har den tunisiske regissören Kaouther Ben Hania gift ihop med europeisk migrationspolitik till en mångbottnad satir om hur vi behandlar människor. En utmärkt idé som mestadels gör en mycket sevärd och annorlunda film.
Sam Ali sitter på ett tåg med Abeer som han älskar. I stundens eufori skriker han ut ord om revolution och frihet, vilket någon filmar och sprider. Han lyckas till slut fly till Libanon där ett ensamt liv och längtan efter Abeer präglar dagarna. När han en dag befinner sig på ett konstgalleri fångar han intresset hos världsberömde konstnären Jeffrey Godefroi. Jeffrey tatuerar in ett Schengen-visum på Sams rygg. Sam går från att vara till en flykting utan möjligheter att röra sig i världen till att vara ett verk som kan korsa gränser bara konstnären och köpare vill. Det är en nästan övertydlig satir om hur vi i Europa behandlar människor i jämförelse med hur vi behandlar varor. Hur den faller i smaken beror på tittaren men tilltaget är väldigt intressant och övertydligheten tar inte ifrån filmen dess aktualitet och vikt. Ben Hania förbarmar sig heller inte över konstvärlden som får sig en känga, men hon ger sig på de större frågorna i de mer verkliga skikten. Konstkritiken är inte på samma eleganta nivå som Ruben Östlunds "The Square". Däremot är berättandet mer tilldragande och direkt.
Yahya Mahayni lyser som Sam i huvudrollen. Han har en blick som håller i alla de olika tillstånd som ska representeras. Där finns hopp, förtvivlan, hjälplöshet, stolthet, frustration, desperation. I en omgivning av absurt oäkta framstår han som den enda, trots sitt tillstånd, som vägrar vara en produkt. Styrkan i filmen är inte dess roll som ögonöppnare, för den upplyste finns inga nyheter. Styrkan är hur den kopplar världspolitiken till dess konsekvenser på verkliga människor i sin vardag. Inte för intet att den Oscar-nominerades.