Omslag till "Puss" från 1970 och de allra senaste teckningarna, till Optimistens almanacka för 2024.
På linor utmed väggarna hänger minst 90 teckningar och skisser, som alla fick plats i den resväska De Geer haft med sig. Det är inte originalteckningarna, han vill inte sälja bilder, tecknade med spritpenna, som bleks i solen. Nej, det här är en "primitiv form av grafik": De Geer har gjort beständiga kopior med bra svärta i en urgammal kopiator, numrerat och signerat dem.
Carl Johan De Geer, Stockholm, har gjort mycket i sitt liv och är fortfarande i högsta grad verksam. Med på utställningen finns ett omslag till undergroundtidskriften Puss från 1970 och bredvid hänger nyligen gjorda bilder till Optimistens almanacka för 2024, uppföljaren till succén Pessimistens almanacka.
I ett hörn står ett arbetsbord med skisser.
– Det ska likna att jag sitter och jobbar här och har kastat en del saker på golvet. Jag tycker om att ha sådant här på utställningar, att visa att det inte är en minnesutställning, utan att jag är här, i livet, säger Carl Johan De Geer.
I utställningen finns också idéarbeten till utställningen "Släkten och slavarna" på Norrköpings konstmuseum 2018-2019, om anfadern Louis De Geers mörka historia. Carl Johan De Geer tycker att statyn av Louis De Geer på Gamla torget är ful.
Skissarbete till "Släkten och slavarna", en nidbild av Louis De Geer, hans medvetet fula huvud i en skolbänk.
– Det ser ut som en äcklig sköldpadda som föder fram staden under sig, ur sitt underliv. Jag har ju gjort ett förslag till ett alternativ, en mindre skulptur som skulle kunna stå bredvid, men det har inte landat positivt. Den finns med i skissarbetet här, säger Carl Johan De Geer och visar en skolbänk med ett nidporträtt av Louis De Geer.
Allkonstnären Carl Johan De Geer, utbildad på Konstfack 1959–1963, linjen för grafisk formgivning, har sysslat med allt från scenografi, film, textilmönster, proggmusik (trombonist i Blå Tåget) och måleri till att skriva böcker.
– Nästan hela mitt liv har jag försörjt mig på att vara filmarbetare. Jag har gjort scenografier till filmer, till många olika regissörer och även till mina egna filmer, säger Carl Johan De Geer som exempelvis gjort scenografin till Lukas Moodyssons "Tillsammans".
Carl Johan De Geer har skrivit en bok som kommer ut i höst: "Fläckar", som börjar i Norrköping och slutar i Kanada, med en omväg över Albanien.
Carl Johan De Geer ligger också bakom det anarkistiska och kultförklarade barnprogrammet "Tårtan" i början av 1970-talet där han själv spelade en förrymd gorilla, i en sliten apdräkt och handskar på fötterna.
Carl Johan De Geer är född 1938, i Kanada, då pappan var diplomat. Han beskriver en kringflackande barndom och en disharmonisk relation till skolor som ledde till att han aldrig tog studenten, ett beslut han inte ångrar. Under kriget bodde familjen i Köpenhamn som var ockuperat av tyskarna.
– Pappa såg den danska kungen rida av och an på en vit häst för att inge hopp till befolkningen i Danmark.
"Tecknarens kontrakt" på Konstforum i Norrköping den 6 maj till 21 maj. Bården med harar är inspirerad av Elsa Beskow.
Utställningstiteln "Tecknarens kontrakt" har De Geer lånat från Peter Greenaways film med samma namn. En tecknare anställs för att teckna av ett gods på 1600-talet. Regissören älskade att teckna, och det är hans hand som ses teckna i filmen.
– Bakom den här filmen ligger hans excentriska önskan att teckna själv. Tecknarens kontrakt – jag har ju väldigt användbara händer, ingen artros eller gikt i dem, det är min plikt att teckna så länge jag kan, så det gör jag.
Och väldigt ofta har hans teckningar haft en nyttoaspekt: illustrationer som har varit beställda, eller så har det varit ett sätt att arbeta fram utställningar och scenografi till filmer. Det är först på senare år han kunnat försörja sig som konstnär, berättar han.