Huset i Röda stan i Norrköping omges av frodig grönska. Här bor författaren Stina Nilsson Bassell med sin sambo Holger Thell och katten Majsan. Dottern Fedra har flyttat hemifrån för några år sedan.

Stina Nilsson Bassell, 56, med bakgrund som journalist, har klarat av två hjärnblödningar och har en okuvlig energi, trots att kroppen ofta säger ifrån, med smärta i axel och arm, något som det senaste året gjort det svårt att sitta och skriva.

Hon har elva böcker bakom sig, sagoböcker, diktsamlingar och romaner som även blivit ljudböcker. Den senaste romanen kom för ett år sedan och heter "Spegeln i rummet utanför".

I "Kärlekens sekatör" som gavs ut i juni har hon samlat dikter från tre tidigare diktsamlingar, "Eldens aska", "Vattnets ådra" och "Luftens sötma".

– Jag ville ge dikterna en ny chans, säger Stina Nilsson Bassell.

Hennes dikter handlar om allt och ingenting, om kärlek, till livet och någon annan, ledsamhet, känslor på olika sätt och universum, känslan av storhet och litenhet.

Boken har fått namn av en av dikterna, "Kärleken är en sekatör".

– Det upptäckte jag faktiskt efteråt att det innefattar vad dikterna handlar om: kärlek, och att kärleken kan vara en sekatör, både otäck och grym, och fin och varsam, säger Stina Nilsson Bassell.

– Det var någon som sa "Usch vad otäckt med en sekatör", men det är både och, det är både den här jobbiga, otrevliga känslan och det kan vara den snälla sekatören, att jämna något, harmoni. 

Också omslagsbilden, en målning som hänger på väggen hemma i Röda stan, är dubbeltydig: en kvinna håller i något som ser ut som en käpp, men som vid närmare beskådande är en orm. Konstnären är Peppe Östensson.

Dikten "Demeter" har fått sitt namn av en grekisk gudinna, en symbol för moderskap:

Du viskar i trädet

Du moder av lugn

Du skallrar i gräset

Du fader av skratt

Du moder av glädje

Du fader av hopp

Vad gör det dig

Att kvistar faller

Att knivens spets

skär ut en del av dig

Du talar ändå

Du väntar ändå

Tålamod är ditt namn

Godhet är din föda

Kärlek är din gåva

Saken är den med dikter, säger Stina, att man hoppas att någon ska känna igen sig i något.

– Det kan vara någonting som man inte alls själv har tänkt på, eller känner igen sig i. Det är det som är häftigt med dikter, de ska flyga, de ska vädra, både ut och in!

Just nu har Stina Nilsson Bassell en självbiografi och en roman baserad på den egna släkten på gång.