Carl Johan De Geer, 80 år, är konstnärligt bred i ordets rätta bemärkelse: han har sedan 1960-talet gjort avtryck i barntv-produktioner (bl a Tårtan); filmer; proggmusik (trombonist i Blå tåget), litteratur med ett antal utgivna böcker och så naturligtvis konsten. Där utmärkte han sig tidigt då han 1967 ställde ut vapenvägraraffischer (bland annat klassiska "Skända flaggan) som beslagstogs av polisen under utställningen.
Nu är Carl Johan De Geer aktuell med en ny utställning på Konstmuséet som öppnar på lördag (1 december): "Släkten och slavarna". Där lyfter han fram en släkting från 1600-talet som är väl bekant för alla boende i Norrköpings- och Finspångsregionen: nämligen Louis De Geer.
– Jag hette faktiskt De Geer af Finspång från början. Det är väl den lokala kopplingen som gör att jag fått äran att ställa ut här i Norrköping, säger Carl Johan De Geer till Folkbladet innan den utlysta presskonferensen på torsdagen.
Inne i utställningslokalen hörs Carl Johans röst från en högtalare.
– Jag har med ljud i utställningen, det är också musik skriven av min kompis Martin Rössel som jag spelat trombon tillsammans med i gruppen "Dom dummaste", berättar Carl Johan De Geer som tillägger att han jobbat tre år med denna utställning som kom till efter ett märkligt möte.
– Efter att ha fått reda på att min släkting Louis De Geer var inblandad i slavhandel i nuvarande Ghana skrev jag om det. Detta lästes av en man från Brasilien, Antonio, som 2013 via en advokat hörde av sig och ville träffa mig. Det blev ett omvälvande möte. Han sa: "Ditt efternamn De Geer ligger bakom min släkts olyckliga öde sedan 240 år".
Antonio Geraldo Costa var alltså ättling till en afrikan som Carl Johans släkting Louis De Geer fraktat med slavskepp till Brasilien. Detta möte blev utgångspunkten för utställningen "Släkten och slavarna" där Carl Johan De Geer på ett personligt sätt går in i frågeställningen runt kolonialism och slaveri.
– Det var ju vedervärdiga förhållanden där 20 procent av slavarna dog på färden i denna omänskliga handel där människor behandlades som varor, säger Carl Johan De Geer som använt mycket möbler i utställningen.
– Bland annat har jag använt tre skolbänkar vilket jag tycker är passande. Utställningen handlar ju lite om att revidera det som många lärt sig – Louis De Geer var inte så nobel som man kanske lärt sig.
Carl Johan De Geer pekar på ett skrivbord med ett tyg hängande intill och med ett utsågat hål mitt på skrivbordsskivan, verket heter "Jakten mot nollpunkten".
– Skrivbordet har varit med på många utställningar men den här gången åkte sticksågen fram, där i hålet har jag placerat en bild av Antonio. När det gäller tyget är motivet min familjs släktvapen med franska liljor, något jag föraktar rätt så djupt. Här borta har vi så "Adelns hemligheter" där släktvapnet börjat upplösas och ruttna, visar Carl Johan De Geer.
Du utgår mycket från dina personliga erfarenheter i din konst?
– Ja, på senare år men så var det inte när jag var ung, det var ju också en annan tid, funderar Carl Johan De Geer som berättar om den gången när polisen beslagtog och eldade upp hans verk där i slutet på 60-talet då han tog ställning för fredsrörelsen och mot USA.
– Det var ju inte så personligt men egentligen inte heller en provokation, de tog ju därmed bort mitt levebröd så jag blev förvånad den gången.
Är den här utställningen ett inlägg i debatten som råder kring kolonialismen/postkolonialismen eller ska man läsa den som ett personligt sökande?
– Genom det nämnda mötet blev det här med slaveri verkligt för mig på ett djupare sätt så jag skulle säga att det är mer av ett personligt trauma som jag bearbetar. Sedan sticker jag ju gärna lite hål i myten om Louis De Geer, berättar Carl Johan De Geer som tillägger att han alltid varit illa berörd av sin adelsbakgrund.
– Min pappa och farfar kallade sig baroner och när jag som ung gick i Kvillinge folkhögskola fick jag mycket stryk av mina klasskamrater för min barontitel, med viss rätt, ler Carl Johan De Geer som såg riksdagsbeslutet om avskaffandet av adelsprivilegier 2003 som en befrielse.
Under vernissagen som äger rum på Konstmuséet på lördag (1/12) mellan 11 och 17 kommer Anna Järvinen att framföra egen musik kompad av Fredrik Swahn på klaviatur. För invigningen svarar Johanna Sandell, chef för Södertälje konsthall. Det hela sker med stöd av Finskt förvaltningsområde, Norrköpings kommun.
011-200 472