Filmondska skiljer sig från verklig ondska, men de som trovärdigt skildrar ondskan lär oss också hur vi inte ska bete oss.
Ondska är väldigt intressant när vi står utanför den och inte är drabbade av den. Kampen mellan gott och ont är kärnan i tusentals år av historieberättande. Inte alltid explicit men definitivt implicit. Filmens värld är en perfekt miljö där vi kan betrakta ondska utan att någon av oss drabbas. Ibland representerar ondskan verkligheten och då hugger den djupare in i oss. I diskussioner om det onda kan människor säga att någon inte menade illa. Men ett område där film och verklighet skiljer sig ganska drastiskt är att i det verkliga livet sker ondska sällan så okomplext. Även de hemskaste diktatorerna ville förbättra något annat. Eller trodde sig i alla fall vilja göra så. När ondska däremot är regisserad är den mer ofta hänsynslöst avsiktliga. De vill illa och ibland bara för sakens skull.
Dessa tankar strömmade genom mig när jag såg danska "Hjärter dam". May el-Toukhys berättelse handlar om en familj där maken Peters son från tidigare äktenskap flyttar in. Ganska snabbt förför styvmor Anne sin styvson Gustav. Sedan följer serie händelser där Anne ger sig hän åt ondskan. Ju mer historien fortskrider desto svårare har hon att ta in andras behov. Samtidigt fortsätter regissören också visa hennes yrkesgärning. Hur samma person som går över gränser utan eftertanke arbetar med offer för sexuellt våld för att de ska få upprättelse. Den upprättelse hon förnekar andra privat kämpar hon för andra på arbetstid. Anne är ett rovdjur och samtidigt en älskande, omtänksam varelse. Precis som ondskan ofta är i verkligheten. Även den som gör många illa har andra sidor. Att tillåta sådana nyanser så tydligt på film är inte vanligt. Kanske är orsaken att rafflande, hejdlös ondska uppfattas mer fascinerande.
Tänk Anton Chigurh i "No Country For Old Men" eller "Patrick Bergin" i "Sova med fienden". Som tittare vet vi nästan ingenting om dessa personer och de skyr inga medel för att skada andra. Maken Patrick i "Sova med fienden" är åtminstone svartsjuk men drivkraften eller anledningen bakom seriemördaren Chigurhs handlingar förblir oklara.
Jag brukar säga att du kan lära dig mycket av film. Ondskan på vita duken/tvn kan också vara ett ypperligt sätt att lära sig gott beteende. Ett persiskt ordspråk säger "Vem har du lärt dig artighet från? De ouppfostrade!". På samma sätt fungerar filmkonsten om du vill. Här blir trovärdigheten ett viktigt verktyg. Få människor kommer möta en Darth Vader eller Amy Dunne under sina liv. Filmer som "Hjärter dam" eller "Falling Down" däremot visar oss vad vi inte ska göra. De når oss genom att vara realistiska för att sedan ta med oss framåt där vi kan utvecklas. Anne struntar rutinmässigt i gränser vilket försätter henne och pojken Gustav i en hemsk situation. "D-fens" har fått dimmig syn av åratal av olycka, vilket han skyller på alla andra. De kan vara hjälp för oss i livet, om vi är beredda att möta riskerna inombords.
Sammanträffande eller inte?: ”Red Joan” har premiär strax efter 1 maj. Det är inte längre bara kommersiellt inriktade filmer som anpassas till rätt datum.
Missa inte: ”Hjärter dam” är en mycket skickligt och engagerande film.
Filmkrönika