Nya hällristningar funna vid Fiskeby

Nya hällristningar från bronsåldern och boplatser från järnåldern har hittats i Fiskeby.

- Hällristningarna har tidigare varit okända och legat gömda under jord och skrot, säger Per Nilsson, från Riksantikvarieämbetets uppdragsarkeologiska avdelning i Linköping.

16 juni 2011 03:00

● Det är på en åker med vajande vete i Fiskeby som klippblocken ligger och de nya hällristningarna har hittats. Under tre veckor har Riksantikvarieämbetet genomfört en så kallad arkeologisk förundersökning eftersom kommunen har planer att dra väg över marken.

- Det kräver ett tränat öga att hitta dem. Sådana här ristningar kan ha missats många gånger. De är svåra att se om det inte är rätt ljus på dem. Men i morgon- och kvällsljus framträder de nästan som i relief - de kommer nästan upp mot dig, man ser varenda litet hugg, säger arkeolog Per Nilsson.

- Det är inga tydliga och djupt huggna ristningar som i Himmelstalund eller Ekenberg. Det är spännande att vi fångat något här som är gjort vid ett engångstillfälle. Det viktigaste i ritualen kan ha varit att hugga in ristningarna, inte att någon skulle titta på dem efteråt, fortsätter han.
På marken syns ett tunt ett solkors, en ring med ett hugget kors. Intill finns en större figur, ett bronsåldersskepp med böjd akterstäv. Skeppen tillhör de vanligaste motiven under bronsåldern.

- Det är en bärande symbol, som nästan kan jämföras med kristendomens kors, säger Per Nilsson.

Skeppsfigurerna är ofta kombinerade med just solkors, vilket förklarats med bronsålderns religiösa uppfattningar om att skeppet drog solen över himlavalvet, ibland med hjälp av dragdjur.

Skålgropar
På berget finns även ett par skålgropar som är en mycket vanlig typ av hällristning, men arkeologerna vet inte säkert vad de små groparna har använts till. Djupet i de groparna kan variera mycket och de nyupptäckta skålgroparna är betydligt lättare att känna än att se.

- Det som är spännande är att man börjar hugga skålgropar redan under stenåldern. På vissa klippor hittar vi bara skålgropar, ibland hittar vi även hällristningar och de kan vara integrerade i motiv. Man hugger dem hela förhistorien och förmodligen ända in i kristen tid. De hade även betydelse inom folktron på 1800- och 1900-tal också. Det finns rätt många upptäckningar om att man offrat mynt, nålar och smort in dem i fett som en fruktbarhetsrit, förklarar Per Nilsson.

Kol 14-metoden
Intill hällristningsfynden finns även en härd, en eldplats, med kantiga stenar som har blivit söndersprängda av värmen. Kol från härden ska nu analyseras enligt kol 14-metoden.

- Elden kan ha tänts när man högg in hällristningarna, eller så har man kommit tillbaka till platsen. Förfädernas platser tycks ha haft en betydelse även efter att man slutade hugga in bilder. Det kan ha varit en religiös plats.

På åkern har man även funnit lämningar efter en boplats, troligen från äldre delen av järnåldern. Eventuellt kommer platsen och fynden att undersökas ytterligare i en mer omfattande arkeologisk undersökning, men detta beslutar länsstyrelsen om.

Hällristningarna ligger i ett område är som är ett välkänt för sina fornfynd och hällristningar, bland annat finns där Fiskebyristningen, en myllrande motivvärld på hällarna i Ekenberg - med den kända solbäraren och Fiskebygravfälten med över 500 gravar från yngre bronsålder till vikingatid.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!